Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
FAUNA OCH FLORA
dufhöken. Gmelin ger t. o. m. på sätt och vis ett varietets
namn åt denna, nämligen »j3 nævius», d. v. s. fläckig, hvilket
ju också passar i och för sig, men det kan ej användas, ty
samma namn var förut af Gmelin själf gifvet såsom direkt
namn Falco nævius åt en annan fågel. — Man ansåg länge, att
denna sistnämnda var den mindre skrikörnen, som därför af
många författare upptagits under namnet Aquila ncevia bl. a.
af Sven Nilsson. Emellertid har Hartert på senaste tid visat,
att Gmelin’s namn nævius ej heller kan bibehållas för denna
(dess namn är nu Aquila pomarina Brehm), utan det bort-
faller helt och hållet. — Så vidt jag sålunda kan se, är den brok-
vingade höken från norra Ryssland utan namn, och därför
har jag gifvit det ofvan anförda. Den gamle tyske mästaren
Naumann har emellertid sett en hök, som han kallar »eine
merkwurdige Varietät» och som han beskrifver såsom blek
och med alla hvita teckningar större än hos de vanliga. Han
säger vidare, att ofvan äro de ljusa fläckarne och fjäderkanterna
särskildt stora och på undersidan äro de bruna teckningarne
mattare o. s. v. Ehuru sålunda teckningen i sin helhet är
dufhökens, är dock utseendet påfallande, menar han. Det var
blott ungfåglar, som den citerade förf. såg af detta slag, och
de voro ibland mera ibland mindre ljusa. Det synes sannolikt
att det varit exemplar af A. g. poecilopterus, som Naumann
sett, och han håller också för troligt, att de härstammade
från norden.
Då jag genomsåg en del äldre litteratur för att förvissa
mig om huruvida det var något namn som kunde användas
för den nu omhandlade höken, var ett af spörsmålen om namnet
Falco dubius, som Sparrman i Museum Carlsonianum (Fasc. II,
n:o 26) gifvit åt en dufhöksfortn, var tillämpligt på denna. Jag
fann då till min öfverraskning, att den bild, som den nämnde
förf. gifvit af sin Falco dubius, utan tvifvel åsyftade en dufhök
af den sydliga ras, som af Lehn Schiöler betraktats som
Brehm’s gallinarum. Den var nämligen starkt rostfärgad un-
dertill med smala mörka streck. Samma sak bekräftas äfven
af beskrifningen, som lyder: »gula, jugulum, pectus ferruginea»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
