Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM STORLOMMEN OCH DESS SLÄKTINGAR
3
Efter denna lilla avvikelse torde vi få återkomma till
storlommen. Dess sommardräkt är som sagt så väl känd, att
den ej tarvar någon beskrivning. Det mest karakteristiska
hos densamma är ju det askgråa pá huvudets översida och
nacken, de smala, vita upphöjda strimmorna, som bilda ett
tvärband över strupen och även flankera den stora svarta
rektangulära fläck med violett glans, som upptager större delen
av halsen framtill.
Storlommens vetenskapliga artnamn, arcticus, är i viss
mån vilseledande, ty den är ingalunda arktisk till sin
utbredning, även om den också finnes inom det arktiska området.
Dock framtränga ej blott smålommen utan även de båda
is-lommarne till större polhöjd. Som häckfågel går storlommen
i Europa till nordligaste delen av Norge. På Spetsbergen har
den visserligen varit iakttagen några gånger, men aldrig som
häckande, vilket däremot som bekant är regelbundet fallet
med smålommen. Den sistnämnda är också vanlig på
Grönland, där storlommen saknas. Medräknar man storlommens
olika geografiska raser, blir den däremot i det närmaste
cir-kumpolär. Dock synes det vara något ovisst om den i
Nordamerika förekommer som häckfågel i det egentliga Labrador,
men den uppgives dock finnas i de västra delarna av
Un-gava, d. v. s. landet närmast öster om Hudson Bay. Både i
Nordamerika och i norra Asien framtränga storlomraserna
åtminstone till ishavskusten och inträda sålunda i det
arktiska området, även om de delvis ha sin tyngdpunkt söder
därom.
Som redan antytts, finnas flera olika geografiska raser av
denna art. Redan Chr. L. Brehm, som var frikostig i
namn-givning och uppdelning av fåglarne i »arter», delade
storlommen i flera dylika, av vilka dock egentligen blott en varit
föremål för någon allvarligare diskussion, nämligen den, som han
kallade »balthicus». Denna lomform skulle utmärka sig
framförallt genom sin svagt byggda näbb och ringa storlek. Dess
hemvist skulle enligt Brehm vara sydöstra Ryssland, särskilt
Ural, men om höstarne skulle den komma till Östersjön. Därav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
