Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8
EINAR LÖNNBERG
men dock ej så mycket, att man kan fälla något allmänt
omdöme om storleksförhållandena i allmänhet. I ett avseende
avviker dock den persiska vargskallen från alla vargskallar
jag sett, och det är med avseende på tandradernas täthet.
Hos en vanlig svensk varg äro de oäkta kindtänderna eller
mellantänderna ganska glest ställda, så att det är ett tydligt
mellanrum mellan dem. Särskilt framträder detta mellan andra
(p2) och tredje (p3) mellantanden i överkäken, men även mellan
de övriga finnas vanligen mellanrum. På den persiska
varg-skallen däremot sitta alla dessa tänder så tätt, att det ej alls
är någon lucka emellan dem, utan antingen beröra de
varandra eller skjuta de rent av något förbi varandra. Orsaken
härtill är, att den persiska vargen i allmänhet har något större
tänder än en svensk varghona. Sålunda är tredje
mellan-tanden (*3) hos svenska varghonor 14,4—15,5 mm. men 16 hos
den persiska, rovtanden (p4) hos svenska varghonor 24—24,5
mm. men 26 hos den persiska.
Första knöltandens (m’) största diameter hos svenska
varghonor är 20,5—21 mm. mot 23 hos den persiska. Andra
mellantanden i underkäken (/>2) hos de förra 11- 12 mm., hos
den senare 13 mm. och den fjärde (p4) hos de förra 14 15
mm., men hos den senare 16 mm. Den undre rovtanden (OTj)
är också mindre hos de förra 26-27,5 mm. mot 28,5 mm. hos
den persiska. Ehuru dessa förhållanden ingalunda sakna
intresse och möjligen tillsammans med några andra smärre
avvikelser häntyda på en rasskillnad, som f. ö. vore ganska
naturlig, äro de dock ej tillfyllest för att man skall kunna göra
något uttalande i någondera riktningen. I synnerhet gäller
detta, emedan vargarnes systematik är ett mycket vanskligt
kapitel.
Den varg, vars skalle skänkts till Riksmuseet av
Överstelöjtnant Björling, sköts av honom omkring 1 1,z mil från
Teheran i bergen vid byn Vardavard den 31 mars 1922. Om
de närmare omständigheterna härvid har han benäget
meddelat följande: »Jag var på jakt efter bergfår och hade just
fått syn på en hjord sådana. Efter att ha vidtagit alla för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
