Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 EINAR LÖNNBERG
nog detsamma som den persiska. Tänderna äro också mindre
hos syriacus-typen, så att rov och knöltänder (p4~m2) i
överkäken tillsammans ha en längd av 66,5 mm.; och längden av
sista mellantanden tillsammans med knöltänderna (J>4—m3) i
underkäken är 74,8 mm. På grund av dessa meddelanden
synes den persiska björnen ej vara identisk med syriacus.
Det återstår då att se, huru den persiska björnen
förhåller sig till den mindre björn i Kaukasus, som Smirnov
uppfört under namnet -»meridionalis» och vars kännetecken enligt
densamma redan refererats. För att få fram ett uttryck för
skillnaden mellan den postorbitala bredden på skallen hos de
båda björnformerna i Kaukasus, varpå han lägger stor vikt,
jämför Smirnov densamma dels med den condylobasala
längden, dels med nosens längd hos resp. former. Det
relationstal, som erhålles vid en liknande kalkyl med den persiska
björnskallen, blir lika med dem, som anförts för »meridionalis».
Dock måste framhållas, att det postorbitala måttet är
underkastat en viss variation och därtill är relativt större hos yngre
djur. Därför kan ett högt relationstal i detta fall möjligen ha
sin grund i den persiska björnens ej särdeles höga ålder.
Å andra sidan är det blott att vänta, att den mindre
björnrasen på Kaukasus skall ha relativt större
postorbital-bredd än den större, ty det är en ganska vanlig sak, att av
tvenne närstående olikstora raser den mindre företer flera eller
färre ungdomliga karaktärer, emedan den hämmats i sin
utveckling på ett tidigare stadium.
Av det lilla, som finnes i litteraturen, är det intet, som
direkt motsäger, att den persiska björnen skulle vara av samma
ras som den s. k. »meridionalis» i södra Kaukasus och
Trans-kaukasien. Smirnov har i sin avhandling en liten bild av en
dylik skalle, som visar en rätt starkt välvd panna, vilket ju
är en likhet. Å andra sidan har Smirnov också en bild av en
dylik skalle, som visar i olikhet mot den persiska synnerligen
breda okbågar, så att okbredden är c:a 66 % av skallens
totallängd hos denna skalle mot c:a 53 % hos den persiska.
Professor Matschie omnämner också i sitt brev, att museet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
