Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN 47
larm av dessa otaliga fåglars skrik och ett dån av deras vingar,
då de flyga. Från kl. 2 e. m. till solnedgången, säger den citerade
förf, är det ett ändlöst tåg av från havet återvändande fåglar. Var
och en vet, var han har sitt bo, men trängseln är så stor, att de
ofta stöta ihop, då de fälla eller flyga upp. Det är uppenbart, att
det också skall finnas fiender, som söka föda i dessa stora
fågelkolonier. Där uppträda äggtjuvar såsom måsar och kalkongamar
m. fl. och t. o. m. kondorer infinna sig för att frossa på ägg och
ungar. Numera håller man vakter på öarne för att skydda
guanoproducenterna från dessa fiender, och än mera viktigt är det att
hålla obehöriga människor borta. P’örr skedde äggplundring i stor
skala ej blott för att få till föda, utan äggvita samlades för
industriellt ändamål i stor omfattning.
Numera får detta ej längre äga rum och guanotäkten är också
rationellt ordnad, så att fåglarne ej störas mer än nödvändigt.
Ungefär en gång var trettionde månad avverkas guanolagren på
öarne så skyndsamt som möjligt, varefter fåglarne åter få ta sina
häckplatser i bruk. Härigenom och genom ordnad vakthållning
och kontroll ha fåglarne åter ökats och samtidigt också
avkastningen. För tio år sedan hade årsproduktionen av guano sjunkit
till under 25,000 tons, men nu äter stegrats till omkring 90,000
tons, varav 70,000 komma till användning i Peru och resten
exporteras. Det ligger sålunda obestridligen stora värden i dessa
fågelkolonier.
En svensk ringmärkt gräsand skjuten i Ostfriesland.
I brev till Riksmuseet har Herr J, Dussenpond meddelat, att
han den 16 jan. 1925 under jakt i närheten av Loppersttm pä
halvön norr om Emsmynningen i Ostfriesland skjutit en and, som
bar Riksmuseets ring n:o 9964, vilken också återsändes. Han
meddelar vidare, att den ifrågavarande anden var i sällskap med andra
vildänder och att dess vikt var 21/* Pfund, d. v. s omkring i kg.
125 gr. Dylika änder, tillägger han, uppdragas i Ostfriesland för
jaktändamål och kallas »ostfriesische Lockenten».
Det är fråga om en gräsandhona, som av Professor Gustaf
Lundberg ringmärktes vid Bjurfors i Västmanland den 22 juli 1924
tillsammans med sina syskon. Emellertid har den litet längre och
fullständigare historia, än vad vanligen är förhållandet med
ringfåglar. Den härstammar nämligen frän Lidingön, där dess mamma
hade sitt bo, men detta råkade att komma till skada genom
risbränning, och Prof, Lundberg tillvaratog därför en del av kullen
och ombestyrde dess utkläckning. Andungarne kläcktes den 4 juni
och fingo senare medfölja till Bjurfors, där de vistades i full frihet,
men voro tama. Den 2 aug., således efter ungefär två månader,
kunde de flyga, men kvarstannade fortfarande under hösten. De
voro kvar ännu den 9 nov.
Slutligen gåvo de sig dock i väg på flyttning och kommo
förmodligen i sällskap med andra svenska gräsänder ned till
Nordsjökusten, där denna (och förmodligen också de andra) mötte, sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
