Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NÅGRA DÄGGDJUR FRÅN PERSIEN
57
Ett annat bevis för kindtändernas storlek hos onagern framgår
därav, att hos en damarakvagga, som har 14% längre skalle
än den, äro kindtandraderna i överkäken blott tre (3) mm. längre
än hos onagern och bredden på kindtänderna är också
praktiskt taget absolut densamma hos båda trots skillnaden i
skallens storlek.
Det korta diastemat hos onagern, vilket innebär, att hela
skallen framför kindtänderna är mycket kort, är tydligen ett
primitivt drag av ganska stor betydelse. Den relativa
kortheten av detta parti hos onagern framgår kanske bäst av
följande jämförelse. Hos onagern är diastemats längd (66 mm.)
endast obetydligt längre än längden av de två främsta
prämo-larerna (63 mm.). Hos häst och grevyzebra är däremot
diastemats längd ungefär lika med längden av alla tre prämolarerna
och hos zebrorna av kvagga-gruppen är längden minst lika
stor och stundom lika med ej blott alla prämolarernas längd
utan därtill minst halva längden av första molaren. Åsnorna
förete i detta avseende en stor variation. Diastemat kan hos
dem vara ungefär av prämolarernas längd men i vissa fall
betydligt kortare. Hos onagern blir diastemat 14 % av skallens
condylobasala längd, men hos damarakvaggan 20 %, hos häst
och grevyzebra omkring 18 %, men hos åsna kan det sjunka
till 16 — 15,4°’, men håller sig vanligen något över 17%.
Förkortningen av diastemat har ej medfört någon avsevärd
förändring av kindtandsradens relativa längd jämförd med skallens,
vilket framgår därav, att längden av de sex kindtänderna i
överkäken hos onagern är 32,6 % av skallens condylobasala
längd. Motsvarande procenttal för andra nutida hästdjur äro
ganska lika, nämligen för en vanlig häst 31,5 (detta kan
möjligen växla hos olika raser1), hos en damarakvagga 31,3, för
en grevyzebra 30,4. Dessa proportioner äro sålunda
sinsemellan mycket överensstämmande, men hos åsnorna är även
i detta avseende variationen stor, från 31 till vanligen 33,5— 36 %.
Då tydligen käkarne hos onagern äro kortare än hos de
andra hästdjuren, utan att själva kind-tandraden blivit för-
1 Hos »skogsruss» nästan som hos onagern, nämligen 32,5 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
