Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NÅGRA DÄGGDJUR FRÅN PERSIEN
65
och skadas i fallet. De jagas mot dessa gropar i öknen, där
de ha sitt tillhåll. Unga onager såldes till höga pris (75
dukater) till de förnämas stuterier, där de paras med åsnor. På
detta sätt får man de ädla åsnor, som användas för ritt i
Persien och Arabien. Dessa betalas med 100 écus, dyrare än
hästar. De sägas vara snabba och livliga samt outtröttligare
än hästar. Det måste också sägas, att det arma unga sto,
som fångats för Pallas’ räkning, ådagalade en oerhörd
uthållighet. Det fick nämligen löpa fastbundet efter postvagnen
från Astrachan till Moskwa 1400 werst utan någon vila utom
om nätterna, och sedan därifrån ytterligare på samma sätt
till Petersburg 730 werst. Det dog visserligen sedan på hösten,
men Pallas menar, att detta ej berodde på överansträngning
under vägen utan på fuktighet och köld samt bete på sumpig
mark, som ej passade detta ökendjur. Olämpligheten av denna
betesmark visade sig också däri, att de »cylindriska» hovarne
föllo sönder av fukten. Om dess diet under fångenskapen
omtalas följande. Om det föll dagg, drack det ej på två dagar,
och det drack hellre bräckt än sött vatten, men rörde aldrig
grumligt vatten. På vägen upp sades det ha druckit ur
Kaspiska havet vit Derbent. Det var f. ö. förtjust i salt och åt
gerna bröd ingnidet med salt, och, om så bjöds, kunde det äta
nävtals med salt. Det åt helst salthaltiga örter såsom
Atri-plex, Chenopodium o. s. v. Ytterligare uppräknas såsom för det
smakliga maskros, mjölktistel, klöver m. m. Bröd och råa
gurkor förtärdes gärna, men det rörde ej kärrväxter eller
aromatiska örter ej heller tistlar, som åsnorna äta. Gent emot
skötaren blev detta sto mycket tamt och följde honom. Det
tålde dock ej, att någon närmade sig bakifrån eller att det
rördes på landen, ty då slog det bakut och »grymtade».
Följande meddelanden har jag haft nöjet inhämta genom
samtal med och brev från Överstelöjtnant Bjurling. Onagern
kallas av perserna »Ghour-e-kharr» (fransk stavning jfr ovan).
Detta betyder vild åsna. Perserna tala även om vilda hästar
och vilda mulor, men Överstelöjtnant Björling, anser liksom
St. John (enl. Blanford), att sådana påståenden ej ha någon
5—25110. Fauna och Flora 102$. Häft. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
