Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
EINAR LÖNNBERG
verklighetsgrund, utan möjligen bero på storleksskillnad hos
olika individer. Alla sedda exemplar voro tydligen av samma
art, ehuru perserna menade, att så ej skulle vara förhållandet.
I nutiden synes onagern knappt vara föremål för någon jakt.
Överstelöjtnant Björling såg under sin vistelse i Persien blott
ett tamt exemplar, som tillhörde dåvarande persiske
statsministern. Denna onager fick gå lös, emedan den var så
fullständigt tam, och visade sig t. o. m. ibland uppe på taken.
Orsaken varför ej jakt numera bedrives på dessa djur torde
åtminstone delvis bero därpå, att de endast ha sitt tillhåll i
den stora saltöknen och dess kanter, dit det är ganska svårt
att komma. Man måste utrusta en hel expedition för att komma
till deras vistelseort och medföra allt, som behövs för livets
uppehälle. Den bäst tillgängliga platsen, där Överstelöjtnant
Björling jagade, var belägen 7 svenska mil från närmaste by.
Onagern är också numera ganska sällsynt. Under den tid av
ungefär en månad, i okt.—nov. 1923, som Överstelöjtnant
Björling huvudsakligen ägnade åt jakt på onager (för
Riksmuseets räkning), såg han endast omkring ett 50 tal djur. De
åtföljdes vanligen två och två, någon gång fick man se flera
i sällskap och en gång varsnades så många som åtta. Då
han på grund av den stora bristen på drickbart vatten
måste hela tiden hålla sig i närheten av berget Sia-Kuh, där
det fanns flera sötvattenskällor, kunde han dock endast
företaga exkursioner i omgivningarne av detta berg. Det var också
på slätten närmast berget, innan den verkliga saltöknen vidtog,
som onagern höll till. Om dagarne lämnade de aldrig dessa
vidsträckta slätter och gingo först om kvällen eller natten för
att dricka. Det var följaktligen ytterst svårt att komina inom
skotthåll för dem. »Jag försökte nattetid att passa dem vid
vattenställena, men endast en gång hände det, att två onager
kommo upp för att dricka, medan jag passade. Då hade likväl
månen hunnit försvinna, och det var mig omöjligt att se något,
oaktat jag hade dem på endast ett par tiotal meter från mig.
Då jag under tre veckors tid försökt alla upptänkliga sätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
