- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugonde årgången. 1925 /
103

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JAKTMETODER BLAND AFRIKANSKA FOLK

103

detta upprepas, tills det ej längre kan sluta näsan vid
dykandet utan drunknar.

Det återstår oss ännu en area med ivrig flodhästjakt,
nämligen Ngamisjön och Okavango. Flodhästen är här det
viktigaste villebrådet och dess kött nästan huvudnäringen för
infödingarna. Vår berömde landsman Andersson, Ngamis
upptäckare, beskriver ingående jakten med harpun från detta
område, och vill jag här återge en del av hans skildring från
Teoge och andra floder norr om Ngami:

»Harpunskaften CC, består av en stadig stör, om 10—12
fots längd samt 3—4 tum i diameter (fig. 11). Vid inre
ändan av skaftet CC finns en fördjupning, som upptager
harpu-nen A, vilken ytterligare (vid ungefär tredjedelen av sin längd

Fig. 11. Harpun från Teoge, Ngami-sjön
(efter Andersson).

från fördjupningen) är fäst vid skaftet med ett antal fina rep.
(Denna lina består av flera smala rep istället för ett starkt
sådant av det skälet, att flodhästen har svårt att med sina
tänder avskära de finare strecken, av vilka ett eller två alltid
böra kunna hålla.) När djuret blivit träffat och repen till följd
därav töjas ut, giva de efter, så att harpunen lossas ur
fördjupningen, ehuru han naturligtvis ännu håller fast vid
skaftet. Vid dettas andra ända sitter harpunlinan F, som är stark
och ansenligt lång, och ytterst vid denna lina befinnes ett
»flöte» eller »vakare», G. Emedan skaftet är ansenligt tungt,
brukar man sällan eller aldrig kasta harpunen på flodhästen
utan vapnet föres av harpuneraren, som stöter det antingen
lodrätt eller på tvären in uti djurets kropp. Stundom sker
jakten ensamt med kanoter, stundom medföljer också en
rörflotte.»1 På denna- ligga de för jaktens fortsättning behövliga
kanoterna. Flotten driver sakta och ljudlöst mot ett ställe,

1 C. J. Andersson, Sjön Ngami, II, s. 488 ff. Sthlm 1856. Se även
Wood, anf. arb., s. 379 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:22:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1925/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free