Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii4
EINAR LÖNNBERG
svarta försedda kärrmesarne) visade det sig, att det fanns
flera olika raser i Europas olika länder. År 1888 påpekade
Stejneger, att de mesar av »Åorøz//s»-gruppen, som voro
hemma i västra Norge, voro olika mot motsvarande från
Sverige. Med anledning härav gav han namnet Parus colletti
åt den västnorska formen. Kännetecknen för den skulle
utgöras därav, att armpennornas ytterkanter voro föga ljusare
än ryggen och de undre stjärttäckarne grå som ryggen, ej
vita. Denna nya mesform vann dock ej fullt gynnsamt
mottagande i ornithologkretsar, och Kleinschmidt förklarade 1896,
att han ej kunde bekräfta Stejnegers mening, utan han
ansåg, att de av denne sistnämnde framhållna karaktärerna
berodde på, att fjädrarne varit nedsmutsade. Dessutom varierade
enligt hans mening den vitaktiga färgen på handpennorna.
Antagligen på grund av detta ogynnsamma omdöme av
Kleinschmidt ställer Hartert i i sitt stora arbete »Die Vogel der
palearktischen Fauna» namnet colletti blott som en synonym
under borealis.
Emellertid syntes det föga sannolikt, att en så erfaren
forskare som Stejneger skulle låtit förleda sig att uppställa
en ny form blott på nedsmutsade exemplar. För att söka få
klarhet i denna fråga bad jag att få låna några exemplar av
nordisk mes från Bergens museum. Denna framställning blev
vänligen beviljad och jag erhöll till påseende fyra exemplar
från norska Vestlandet (Amle i Sogn).1 Redan vid första
ögonkastet visade sig dessa vara ganska betydligt olika mot
våra svenska mesar t. ex. från Uppland. De västnorska äro
mycket mörkare på undersidan. De äro alla insamlade under
vintern (dec—febr.) och kunna sålunda ej vara missfärgade
genom nötning. Om de jämföras med svenska vinterexemplar,
ser man som sagt genast en avsevärd skillnad i färg. De
västnorska förete praktiskt taget intet rent vitt på undersidan.
Denna är nämligen i sin helhet överdragen med en
egendomlig brunaktig färg, som är svår att lämna någon beskrivning
1 I brev nämner konservator Sigurd johnsen även Voss som lokal,
och senare erhöllos även några likadana ex. därifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
