Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ OLIKA RASER AV NORDISK MES PÅ DEN SKANDINAVISKA HALVÖN I I 5
på. Den är emellertid klar och ren och tyder ej alls på att
vara en produkt av nedsmutsning. Man skulle försöksvis
kunna kalla den brunaktigt gräddfärgad eller kanske
grädd-grå, i andra dagrar framträder liksom en svag kanelbrun
skiftning. Den allmänna färgtonen är av samma natur som
skuggningen på bakre delen av sidorna hos vår svenska
nordiska mes, men betydligt kraftigare och mera mättad.
Dessutom sträcker den sig över hela undersidan. Den är ljusast
framtill strax bakom den svarta strupfläcken, men varken där
eller på buksidans mitt finnes något rent vitt, som fallet ju
är hos den svenska formen, utan med undantag av ljusningen
framtill synes hela undersidan lika starkt brunskuggad. Även
de undre stjärttäckarne ha en liknande färgton. Översidans
allmänna färg är nära överensstämmande med densamma hos
svenska exemplar. När Stejneger uppgav sina colletti-exemplar
vara mera gråa på ryggen än de svenska, torde det ha haft
sin grund däri, att de förra voro sommarexemplar och de
senare vinterexemplar. Den västnorska rasen uppgives även
ha hättan »brunaktigt svart» mot rent svart hos den svenska.
I ett par fall kan man nog spåra en dylik skillnad hos nu
föreliggande exemplar, men det torde näppeligen kunna vara
skönjbart i alla fall. Även för en sådan karaktär spelar
årstiden en viktig roll. Det vita på huvudets och halsens sidor
synes hos den västnorska formen att döma efter de fyra
föreliggande fåglarna ej vara så rent vitt utan i synnerhet i sin
bakre del ha en svagt gräddfärgad ton. Armpennornas kanter
äro ej heller så rent vitgrå som hos den svenska utan mera
gräddgrå. Sannolikt är också den svarta strupfläcken mindre
hos den västnorska mesen, åtminstone är så fallet hos
föreliggande fyra exemplar, men det kan möjligen bero på
skinnläggningen. Så vitt man kan döma av det material, som står
tillbuds, är sålunda Stejnegers avskiljande av den västnorska
nordiska mesen berättigat, varvid den mörkare buksidan synes
vara det lättast synliga kännetecknet. Med avseende på
storleken synes ej vara någon skillnad, som kan framhållas.
Vinglängden hos de västnorska exemplaren är ej fullt från 61 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
