Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
SMÄRRE MEDDELANDEN
Att dubbeltrasten är mycket missunnsam mot andra fåglar,
som vilja dela födan med honom, har jag upprepade gånger sett,
men en så intensiv förföljelse har jag ej varit vittne till förr. Det
gjorde kanske sitt till, att det här gällde många konkurrenter om
maten. — För att lämna de prydliga och mer sympatiska
sidensvansarna tillträde till matförrådet fällde jag dubbeltrasten.
Man är ej ofta i tillfälle att se sidensvansarna röra sig nere
på marken, men under snöfattiga vintrar händer detta ej så sällan,
enär de gärna, sen det blivit brist på oxel-, rönn- och enbär m. fl ,
uppsöka särskilt mjölonbär och möjligen också lingon. Detta fick
jag senast nu i vinter (73) se. En flock på 15 st. fåglar sågs först
bland några enbuskar men flyttade sig snart längre bort och slogo
till i några låga björkar. Därifrån seglade den ene efter den andre
ned på mjölonristuvorna, där de trögt hoppade omkring och
plockade i sig de fåtaliga bär, som funnos. De läto mig betrakta sig
på blott några meters avstånd. Då de stoppat sina små krävor
fulla, flögo de en och en upp igen i en björktopp, där snart hela
flocken satt och pinglade. Utom den vanliga, synnerligen
välklingande, locktonen låta sidensvansarna ofta, då de sitta och
dåsa i träden, höra ett annat egendomligt läte: »rrit». — Vid ett
par tillfällen har jag också sett sidensvansen förtära den gröna
rågbrodden.
Sidensvansarna ha för övrigt denna vinter visat sig i ovanligt
stor mängd här nere i Småland. Min bror berättade för mig, att
han i Hessleby s:n vid Marianelunds station vid nyårstiden såg en
samlad skara av dessa fåglar, som han uppskattade till över
1000-talet. Det såg ut, som om de olika flockarna hade stämt möte
där. Emellertid blevo de väl snart tvungna att dela på sig, ty
födan på trakten kunde väl inte räcka länge för så glupska fåglar.
Elvifig Welander.
Ett par ord om pilfinkens förekomst.
Med anledning av Professor E. Lönnbergs artikel i denna
tidskrift för 1917: Pilfinkens utbredning (sid. 262—263), vill jag
omnämna mina erfarenheter i denna fråga. Vad som egentligen ledde
mig in på ämnet var, att jag nyligen läste om pilfinken i nya
upplagan av Brehm, Djurens liv. Jag slog då upp mina gamla
fågelanteckningar för att se, vad som där fanns att hämta. För
Rumskulla s:n har jag anmärkt pilfinken som täml. sällsynt; saknas
alldeles på vissa orter. I ovannämnda socken är den iakttagen
vid Skuro, där den med säkerhet häckar, samt vid Gnöst i något
enstaka exemplar. Någon häckning där har jag emellertid aldrig
observerat. Här nere i Fliseryd s:n däremot är pilfinken lika
vanlig om inte vanligare än gråsparven och besöker liksom denne
fälten i stora flockar vintertiden, Båda arterna häcka också
tillsammans under tegelpannorna på gamla hus. — I norra Sandsjö
s:n (Jönköp. län) är pilfinken även en vanlig fågel. Jag erinrar
mig nu från min skoltid i Linköping, att fågeln där förekom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
