Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA FÅGLAR FRÅN KOKONOR
203
glada, men större och med ljusare undre stjärttäckare. En
ung svart stork, Ciconia nigra, är den enda större vadaren.
Den vackra gåsart, som fått namnet den indiska, Anser
indicus Lath., vistas i Indien endast under flyttningarne1 och
har sitt hem i Himalajaländerna och norr därom till
Tien-Shan samt genom Tibet till Kokonor i öster. Att den
verkligen häckar vid nämnda sjö, visas på ett förträffligt sätt av
denna samling, som innehåller tre gamla och fyra nästan
vuxna ungar. Fyra skarvar av den mindre rasen,
subcormo-ranus, vittna om, att Kokonor är ett gott fiskevatten.
Detsamma gäller även om tre stora måsar. Dessa äro dock
tyvärr ännu i ungfågelsdräkt, så att det är svårt att avgöra
med säkerhet, till vilken art de böra hänföras. Detta gäller
desto mera som kännedomen om måsarne från dessa trakter
är rätt bristfällig. Den största av dem uppnår sådana
dimensioner, att den kan tävla med en havstrut. Dess vinglängd
uppgår nämligen till 505 mm., under det att maximum för
havstruten är 510, men måttet kan hos den sjunka till 465 mm.
Emellertid kan det ej vara fråga om, att den unga truten från
Kokonor är en havstrut, ty oavsett förekomsten lägger färgen
hinder i vägen härför. Fågeln synes vara i sitt tredje år, så
att en del av vingtäckarne ej längre äro gråbrunspräckliga,
utan antagit sin definitiva färg, och denna är askgrå. Denna
unga trut måste alltså tillhöra en art med askgrå mantel. De
egentliga gråtrutarne och till dem hörande raser äro dock
uteslutna på grund av deras kortare vinglängd. Däremot
finnes det en annan stor måsart med askblågrå mantel, som
har en vinglängd hos hanen av 490’—512 mm. och som
sålunda kan komma i fråga. Detta är den ståtliga Larus
ich-thyaetus Pallas. De här föreliggande unga måsarne från
Kokonor ha också en näbbform, som överensstämmer bra med
sistnämnda art med avseende på övernäbbens krökning och
näbbform i övrigt. Deras näbb är nämligen mycket lång,
nästan längre än havstrutens, men ej så tjock och klumpig.
1 Några vilsekomna exemplar av denna art ha, som bekant, även träffats
i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
