Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
ADOLF VON POST
haft ringa eller ingen betydelse. Möjligen har hans föda i
någon mån ökats genom en del smala men täta lövskogsblandade
bestånd, som efter sänkningen uppstått här och där i
stränderna på södra sidan, men terrängen var redan förut mycket
lämplig för honom, en mestadels glest bebodd skogstrakt, rik
på berg och mossar. På 1860- och 1870-talen var det oaktat
älgen här ganska sällsynt, och det sköts av herrgårdarnas
skogvaktare endast en eller annan älg vart 3:dje eller 4:de år.
Tills i början av 1880-talet hade han ökat, så att de större
gårdarna fingo åtminstone en älg var nästan årligen.
Ökningen fortfor, troligen på grund av de allt mera snävt tilltagna
jakttiderna, och under 1910—1915 kunde det fällas 2 à 3,
någon gång ända till 5 älgar vid var och en av de 4 större
Julita-gårdarna. Även i de delar av Öja, Näshulta och
Gillberga socknar, som gränsa till södra Hjälmar-stranden, var
älgjakten mycket givande. Åtskilliga djur skötos också på
bondmarker. Efter jakttidens slut sista dagarna av oktober
1915 räknade jag vid en utgård, 2 Va kilometer från Hjälmaren,
ej mindre än 15 älgar, betande på ett större fält med
grönråg, och hörde av rättaren vid gården, att han vid andra
tillfällen sett ännu fler på en gång. Deras skadegörelse genom
att beta grönrågen var ej nämnvärd, men rovfälten tygade de
mycket illa till genom att avbita en stor del, ibland största
delen, av rovorna ovan jord, så att det lyste vitt från fältet
på långt håll. De aktade ej heller för rov att om vintern
sparka hål på de i fälten upplagda rotfruktsstukorna, så att
kylan släpptes in i stackarna och en del rovor förstördes,
utom dem som djuren åto upp. På grund av de mycket höga
köttprisen under kristiden avverkades nog även i denna del
av Södermanland mera älg än stammen tålde, men här torde
ändå knappast det totalförbud på några år, som därefter med
rätta stadgades i hela Södermanlands län, varit behövligt. I
socknarna på norra Hjälmar-stranden är terrängen för älgen
ej så lämplig och marken äges mest av bönder, varför han
också förekommer i betydligt ringare antal där.
Rådjuret. På 1860- och 1870-talen var rådjuret full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
