Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 12
ADOLF VON POST
han nu var sönderskjuten och misshandlad. Av andra falkar
saknas tornfalken nästan alldeles, men lärkfalken är
däremot rätt vanlig. På södra stranden häckar stundom ett par
stenfalkar.
Glada. Under 1860- och 70-talen och något längre var
gladan synnerligen allmän, särskilt vid Fiskeboda-halvön, där
den syntes ha ett sannskyldigt »Eldorado», med ständigt
dukat bord genom de många döda fiskar, som flöto i land på
de för hårda vindar utsatta stränderna. Jämt och ständigt
syntes också glador, när man där var utomhus, och jag tror
ej, att jag tar till för mycket, då jag antar att 4 à 5 par
häckade i skogarne i närheten. Sedermera avtogo fåglarnas
antal småningom, så att i början av 1900-talet förekommo de
troligen ej längre häckande och efter 1910 var det ytterst
sällan t. o. m. att man såg någon fågel under sträcktiderna.
Ett par glador lära för länge sedan ha skjutits för uv, och
några ha hittats döda, antagligen förgiftade av rävbete, som
legat kvar till våren, men detta kan ju ej förorsaka fullständig
utrotning. Ormvrå ken och bivråken ha avtagit mycket i
antal, men båda funnos kvar 1916 och troligen ännu. Ehuru
ej så allmänt som förr såg man fiskljusar litet emellan. Ett
gammalt, mycket stort bo fanns vid den s. k. Ormossen, ett
par kilometer söder om Österhjälmaren i Öja socken. Det var
bebott alla, åtminstone de flesta år, mig veterligen senast 1915.
Av tillfälliga gäster bland rovfåglarna, av vilka jag frän
Hjälmaretrakten fått exemplar till min samling, må nämnas
fjälluggla, lappuggla och hökuggla. Flera gånger under olika
år såg jag under sträcktiderna hanar av Circus cyaneus flyga
över vissa fält i Julita, från norr till söder, alltid enstaka
exemplar. De höllo sig lågt, 1 à 2 meter över marken, och
jag såg dem ingen gång sätta sig.
Blåkråkan var förr allmän i trakten, men är numera
alldeles försvunnen. Under mina pojkår på 1870-talet häckade
den på Äs Gårds marker på tre ställen i ihåliga aspar och
fanns också häckande på ett par trakthyggen söder om
Hjälmaren i Öja socken. Utom vid Äs häckade säkert ytterligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
