Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
233
förmedlat ringens återställande, har benäget meddelat efter egen
erfarenhet och med stöd av Jägmästare Grams efterlämnade
anteckningar, att kråkor ej sällan övervintra däruppe. De hålla sig
då naturligtvis i närheten av samhällen, där de på avskrädeshögar
o. s. v. finna sin föda. Vid Umeå syntes t. ex. 1915 8 st., 1916
6 st., iqi7 4 st. och på senare år omkring ett tiotal. Även på
mindre platser såsom Åsele, Dorotea (2—3 st.), Vännäs (3 — 4 st.),
Nordmaling (2 — 5 st.) o. s. v. ha övervintrande kråkor visat sig.
Vid Vilhelmina ha sedan 11 år stora flockar förekommit, ibland
t. o. m. något hundratal. E. L.
Albinistisk varietet av grävling, Meles.
Under jakt i förra veckan sköts i Nykils socken, Og., en
grävling, som hade följande utseende: Färgen helt vit eller ljust gul,
vit nos, intet svart varken å huvud eller rygg. Grävlingen verkade
ovanligt lång och smal samt högbent. Klorna voro 2 cm. Hon
var åtföljd av två ungar av normalt utseende. Tyvärr blev skinnet
illa tilltygat av hundarna och skottet.
Linköping d. 4 juli 1925. Erik Kugelberg,
Löjtnant.
En såsom bilaga medsänd hårtuss från den »mörkaste delen
av ryggen» av denna grävling visar sig vara helt och hållet
smuts-vit utan svart. Dylika albinistiska grävlingar torde vara ganska
sällsynta. En sådan omtalas av Collett från Norge. j?e£
Blåkråka, Coracias garrula L., ännu kvar som häckfågel
i Södertörn.
Greve Albert Stenbock har nyligen i brev lämnat det
synnerligen glädjande meddelandet, att ännu denna sommar ett par
blåkråkor häckat på hans egendom, Sundby gård på Ornön. De
hade haft ej mindre än fem ungar och visade sig sålunda i full
livskraft. För varje vän av vår fågelvärld innebär detta budskap,
att vår färgrikaste fågel ännu har en så långt mot norden
framskjuten förpost, en källa till glädje och förhoppning om, att möjligen
stammen ånyo skall kunna komma att ökas. Detta kan dock
endast ske, om blåkråkorna kunna få goda och lämpliga häckplatser
på sådana ställen, där de i övrigt kunna trivas. Såsom lämpliga
häckplatser kunna i främsta rummet betecknas sådana hål som
gröngölingar hackat i lövträd. Man bör sålunda vara rädd om dylika
och ej fälla sådana träd. Dessutom är det av största vikt att tillse,
att ej andra fåglar av mindre intresse och värde såsom kajor och
starar få tillvälla sig dessa hål. E. L.
Grönsångaren (Phylloscopus sibilatrix) häckfågel
i Hälsingland.
Under sommarens lopp har ett grönsångarpar häckat och kläckt
ut en kull ungar intill en undertecknad tillhörig sommarstuga vid
sjön Ranungen i Ljusdals socken. Häckningsterrängen utgöres av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
