Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett litet bidrag till kännedomen om
groddjurens utbredningsförmåga.
Av
Einar Lönnberg.
v de fysisk-geografiska hinder, som ställa sig
i vägen för landdjurens utbredning, äro hav
och havsarmar bland de mest verksamma. Äro
de senare helt smala, kunna ju däggdjur i
undantagsfall simma över dem, och i kallare
länder kan visserligen isen om vintern slå
bryggor, som dock blott av en del arter kunna användas. En
del reptiler äro också goda simmare och kunna sålunda taga
sig över från ö till ö i en skärgård o. s. v. Detta är t. ex. fallet med
alla våra tre ormarter. Snoken är ju en utmärkt simmare, och det
är också välbekant, huruledes huggormar uppträda även på
ganska små holmar i vår skärgård, dit de kommit simmande. Nyligen
har Riksmuseet även erhållit en vacker slät snok från en av
de yttre öarne i Stockholms skärgård utanför Ingmarsö, så
att man därav kan sluta sig till, att också han kan färdas på
samma sätt. Även från många andra länder har man
liknande erfarenhet rörande där förekommande ormar.
Skallerormen, som ju är en så utpräglad landform, simmar dock från
»key» till »key» utefter Floridas kust. Även vissa ödlor äro
goda simmare. Det är likväl ej så underligt, att reptilerna
utan att taga skada därav kunna simma över en havsarm, ty
de ha en hård och hornartad hud, som ej är genomtränglig
för vatten. Helt annorlunda ställer sig saken för groddjuren,
16 — 25464. Fatina och Flora 1925. Häft. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
