Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRODDJURENS UTBREDNINGSFÖRMÅGA
249
av vår vanliga groda, Råna temporaria, kunna under flera
dygn uthärda i en sådan salthalt. Den grönfläckiga paddan,
Bufo viridis, är ännu motståndskraftigare, ty hon generas ej
ens av 1 J/ä % salthalt. Att de ovannämnda^ försöksdjuren,
som genomlevat experimenten, ej tagit någon skada av den
tid de varit i den salthaltiga vätskan, framgår därav att de
ännu flera veckor efteråt leva i högönsklig välmåga. Men
härigenom kastas ett nytt ljus över de ifrågavarande groddjurens
spridningsförmåga. Det är uppenbart, att de under i övrigt
gynnsamma omständigheter ej hindras av en havsarm med en
saltsalt av 1 %, d. v. s. en salthalt av ungefär samma
beskaffenhet som i södra Öresund. Paddornas färd till Gotska Sandön
är sålunda ej alls hindrad av havets sälta, ty ytvattnet vid
Gotland håller blott omkring 0,7 % salt.
Det bör likaledes ihågkommas, att om vårarne, när
groddjuren äro som livligast i rörelse, det är stor utsikt, att havets
ytvatten genom då inträffade vårflöden är m. 1. m. utspätt och
har mindre salthalt. Utanför större floders mynningar gör sig
denna utspädning som bekant kännbar milsvitt. Måhända
låter sig t. ex. stinkpaddans förekomst på öarne längs
Nordsjökusten, liksom även på öar i Bohusläns skärgård, förklaras
härigenom och i varje fall lättare än genom en hypotes om
rommens överförande med fåglar. Sannolikt skola även flera
andra utbredningsfenomen bland groddjuren nu kunna lättare
förklaras, då man erhållit bevis för, att groddjuren ej äro så
vtterligt ömtåliga för salthalt i vattnet, som man förut trott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
