- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugonde årgången. 1925 /
257

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRÄNDRINGAR I FAUNAN OCH FLORAN OMKRING HJÄLMAREN 257

där i därför lämpliga sjöar, och i östra Hjälmaren slog sig
det ena paret efter det andra ned. Något senare började
svanarna häcka mellan Hjälmaresund och Västmanlandsgränsen,
så att numera minst 10 à 12 par häcka å norra stranden
inom Södermanland. På grund av den ofördragsamhet, som
hanarna ådagalägga mot varandra under häcktiden, förekomma
de olika paren rätt spridda. I Tandlaviken i Östra Hjälmaren
hittades ett år en död hane, som synbarligen omkommit i
strid med en rival. Under flyttningarna äro de, som bekant,
sällskapliga, och den grunda Närsjöfjärden i östligaste
Hjelmaren plägar om vårarna lysa vit av hundratals svanar. Sista
delen av Östra Hjälmaren är mestadels mycket smal, så att
de därvarande svanparen dagligen på nära håll se ångbåtar
och motorbåtar, varigenom de bli mycket orädda, så att man
kan med motorbåt gå kullarne 20 à 30 meter nära, utan att
de visa någon rädsla. Även i stora Hjälmaren, på andra
sidan Hjälmarsund äro svanarna ganska orädda, emedan ingen
där heller gör dem något för när. En gång, då jag
tillsammans med min roddare höll på att ur en s. k. katse uttaga en
sothöna, som inkommit däri, framkom till oss en svanhane
och sam fram ett par meter nära båten, tydligen givande sitt
missnöje tillkänna, genom att höja på vingarna och väsa.
Säkerligen hade han sin hona med ungar i den djupa vassen
innanför. Skulle förbudet upphävas, vore sådana fåglar snart
till spillo givna. Dess bättre börjar befolkningen intressera
sig för och tycka om att se svanarna, och mig veterligen har
förbudet endast en gång under de senaste 20 åren överträtts.
Gärningsmannen blev näpst.

Skäggdoppingen har under de sista 30 à 40 åren
tilltagit oerhört i antal i Hjälmaren, liksom även på många
andra håll. Förre ägaren av Fiskeboda, Baron F. von Gedda,
av vilken jag under mer än 30 år arrenderat den synnerligen
goda jakten på egendomen, yttrade en gång på senare år till
mig: »Då jag kom hit till egendomen 1880 fanns endast ett par
dopping. Tänk om vi då skjutit detta par, hade vi varit av
med hela otyget.» Jag tröstade honom med att otyget nog

iy—25464. Fauna och Flora 1925. Hd/t. 6.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:22:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1925/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free