Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRÄNDRINGAR I FAUNAN OCH FLORAN OMKRING HJÄLMAREN 25g
att krickanden nästan försvunnit både från Fiskeboda och
Öljaren. I min ungdom sköts på 100 gräsänder åtminstone 5
à 6 krickor, och man träffade alltid någon kull under
andjakterna. Under de sista 25 åren har jag ej sett eller skjutit
någon krickand. Ehuru alla krickor kallades för årtor, fick
jag aldrig tag i någon arta, oaktat jag ofta undersökte
vingspeglarna. Under sept. och okt. hava under senare årtionden
årligen förekommit stora skaror flyttande bläsänder på de
av nate och vattenpäst uppfyllda grunda vikarna på norra
sidan, där de ha gott om föda. Flera veckor pläga de stanna.
Storskraken har säkert häckat i Hjälmaren, ehuru
sparsamt, även före sänkningen, dock troligen mest på södra
stranden. Innan kräftpästen förintade kräftorna, kunde man ibland
under sommarmånaderna påträffa en och annan skrakkull,
som bökade bland stenarna på stranden, troligen efter kräftor,
som vid denna tid voro mjuka i skalen. Kullarne voro i
allmänhet stora, 15 à 20 st. Ungarna äro som bekant mycket
skickliga att snabbt springa flaxande på vattnet. Skrakar
gingo ofta fram längs raderna av fiskarnes kräftburar och
rensade alla från både bete och kräftor. Doppingarna gjorde
sig nog skyldiga till samma åverkan, men gingo, efter fiskarnes
utsago, aldrig så grundligt till väga och lämnade alltid
kräftorna. Det mest anmärkningsvärda med storskraken i
Hjälmaren är dock den storartade massinvasion han gör under
senhöstarna i stora Hjälmaren, de flesta, kanske alla år,
antagligen för att äta nors. Första gången jag observerade detta
fenomen var 1880, sedan jag flyttat till orten. Dessa
invasioner ha säkerligen ägt rum före sänkningen, men jag kan ej
konstatera detta, emedan jag ej före 1880 vistades på trakten
under senhöstarna. Under slutet av okt., men mest under
nov. infinna sig på stora Hjälmaren oerhört stora svärmar av
storskrakar, som pläga ligga ute på sjön i långsträckta linjer,
så långa att de stundom förefalla räcka en kilometer, och man
kan då lätt förstå, att individernas antal måste uppskattas till
åtskilliga tusental, hälst som linjen på många ställen tyckes
meterbred. Också betecknade den mångårige ägaren till Fiske-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
