Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
E. L.
är nästan tvär med en urringning i bakre kanten.
Gälöppningarna äro rätt stora men ligga delvis på undersidan och
döljas dessutom av bröstfenorna. Spruthålen äro stora och
halvmånformiga samt sitta bakom de små ögonen på huvudets
översida. Näsborrarna ligga i nosens framkant och omgivas
av hudflikar. Tänderna äro koniska och spetsiga samt glest
sittande. Vanligen äro de
ordnade i omkring 20 rader
bakom varandra i vardera
käken, men blott 3—4 av
dessa äro i funktion åt gången.
I nutiden finnes blott ett
släkte, men under gångna
geologiska perioder voro
dylika fiskar mera talrika från
Jura- till Krittiden. En del
av dessa utdöda former voro
ganska lika de nu levande,
men andra voro mera smärta
till sin byggnad och sålunda
mera hajliknande.
Rörande antalet nu
levande arter göra sig rätt
olika meningar gällande.
Somliga anse det tvivelaktigt, om
man överhuvud taget skall
kunna erkänna mer än en
art, men den amerikanske
ichthyologen Garman uppförde 1913 ej mindre än åtta arter
från olika hav och kustvatten. Den längst kända arten är
naturligtvis den europeiska, som redan av Aristoteles
omtalas under namnet Rhina. Av författare före Linnés tid
nyttjades dels detta namn, dels Squatina. Linné sammanförde
den med hajarna under namnet Squalus squatina. Det gamla
namnet från Aristoteles, Rhina, upptogs emellertid av
Walbaum, då han 1792 utgav en ny upplaga av den svenske ich-
Havsängel, Rhina squatina, efter ex. från
Medelhavet, i Riksmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
