Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA IAKTTAGELSER RÖRANDE FÅGELLIVET VID SJÖN ROXEN 275
Tättingarnas ordning är på området representerad av de för
dylika lokaler vanliga arterna, varför dessa, med undantag för de
tre närmast följande, icke omnämnas här.
Sävsångaren (Acrocephalus schcunobœnus) förekommer talrikt
i de närmast sjön belägna, med höga starrtuvor,
»champagnekorkstuvor», bevuxna områdena, varifrån han dock emellanåt gör
utflykter till vassbältet. Hans egentliga tillhåll och häckningsplatser
äro dock starrtuvsområdet, och i detta anträffas han ända till 3—400
met. från sjön.
Rörsängaren (A. streperus) är tämligen vanlig i vassarna
vid Stångåns utlopp samt i Näsbyviken, dock ej så allmän som
föregående art. Ett närmare studium av denna art faller sig svårt,
då han uteslutande uppehåller sig i de tätaste vassarna. Hans
sång, som med någon vana är lätt skiljbar från föregående arts,
är något trög och föga omväxlande. Han förefaller även vara
trögare till skaplynnet än sävsångaren.
Sävsparven (Emberiza schoenulus) är mycket allmän inom
området och häckar troligen här uteslutande i starrtuvsområdena,
varest ett 30-tal bon, stundom på stort avstånd från sjön, anträffats.
Samtliga bon med ägg funna under tiden 14—27 maj.
Jordugglan (Asio flammeus) iakttogs åren 1920—21 och
1923 dagligen under häckningstiden, men observerades icke
sistlidna vär. Hon vistades under dessa år huvudsakligen på de
tu-viga starrmarkerna norr om Tornby gård eller på de områden, som
sedan 1923 till stor del blivit odlade. Av fåglarnas uppträdande att
döma torde de — det är fråga om ett par ■— med säkerhet ha häckat
här. Boplatsen, som, trots energiskt letande, likväl aldrig anträffades,
var säkerligen varje år belägen i närheten av en gammal skottvall
tillhörande en nu obegagnad skjutbana. Nalkades man denna plats,
visade ugglorna sig nämligen mycket närgångna och kretsade på
låg höjd omkring under utstötande av ett tämligen svagt läte, som
något påminde om enkelbeckasinens vid uppflog. Vid ett tillfälle,
d. 5 juni 1923, blev ena ugglan, då jag nalkades denna plats, så
upprörd, att bon slog ned pä marken på c:a 10 met. avstånd från
mig, där hon en stund blev liggande med utspända vingar och
blixtrande ögon. Jag försökte med en kamerabild, som dock
tyvärr misslyckades. — Under våren 1924 hade jag ej tillfälle besöka
dessa trakter och vet därför ej, huruvida ugglorna då funnos kvar.
Sistlidna vår och sommar har jag emellertid icke observerat dem,
varför jag förmodar, att de övergivit detta tillhåll. I så fall står
detta försvinnande säkerligen i samband med uppodlingen av dessa
och närliggande områden
Lärkfalken (Falco subbuteo) varsnas allt emellanåt, då han på
sina jaktfärder stryker fram över ängsmarkerna Ett par torde
denna vår med säkerhet ha häckat i furuskogarna nordväst om
Vreta Kloster, dit de ofta setts flyga. — Jag blev d. 24 maj i år
vid Samma vittne till en hetsig jakt, då den ena falken sökte gripa en
Tringa alpina. Snäppan var just upptagen av sin parningslek och
stod stilla med hastigt vibrerande vingar tätt över mitt huvud, då
falken kom blixtsnabbt efter marken och så nära hade lyckats i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
