Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
ALBERT HEDEBY
första anfallet. Genom ett kast åt sidan räddade sig dock snäppan,
varefter en rasande jakt vidtog. Under oupphörligt stigande och
ytterst snabba sidokast lyckades det henne dock att slutligen
undkomma falken, som skamsen drog åt annat håll. — Lärkfalken
synes numera icke vara den allmänt förekommande rovfågel, som
äldre beskrivningar om honom givit vid handen. Antagligen har
han dock, i likhet med andra rovfågelarter, avtagit i antal under
årens lopp. Efter c:a 20 års iakttagelser inom större delen av
landet har jag mig ej bekant mera än tre platser, där han funnits
häckande. På goda grunder kan därför lärkfalken anses som en
tämligen sällsynt fägel och troligen väl i behov av det skydd, en
fridlysning kan giva honom.
Fiskgjusen (Pandion haliäètus) har iakttagits endast ett fåtal
gånger, senast den 27 juni i år vid Näsbyviken, då han bar en
mindre fisk i klorna. Av flygriktningen vid detta tillfälle att döma,
torde han häcka vid någon av de ett par mil sydost härom
belägna skogssjöarna.
Bruna kärrhöken (Circus œruginosus) har observerats vid
flera tillfällen, särskilt i vår, då han ofta syntes sväva över
Sät-tunavikens vassar. På grund av vassarnas ringa utsträckning vid
Roxen, häckar han dock ej.
Mindre strandpiparen (Aegialitis dubia) häckar ined två par
omedelbart öster om Svartåns mynning. En liten c:a 50 meter
lång sandstrand —■ f. ö. den enda på hela området — samt en
några meter bred remsa av den angränsande heden lämna här
allt, vad denna lilla näpna vadare behöver under sin vistelse i
norden.
Vipan {Vanellus vanellus) är väl den fågel, som talrikast
förekommer här, särskilt i de med kärrdrag genomdragna
betesmarkerna längst i väster mot Svartån samt å hela områdets mot den
odlade bygden gränsande trakter. Jag vet mig ingenstädes, varken
vid Tåkern eller på Skånes bästa vipmarker, ha sett denna fågel i
sådan myckenhet som här. Den fortskridande uppodlingen av
sankmarker synes icke på något sätt inverka störande på hennes
trevnad. Tvärtom. Så iakttog jag den 23 maj i år, att 15—20 par
vipor häckade på området kring förut nämnda skjutbana, nu odlat
och besått med havre. Med tillhjälp av Zeisskikaren kunde jag
lätt finna de ruvande fåglarna och upptäckte sålunda under gång
över fältet ej mindre än sex bon med ägg. Här häckade likväl
tidigare, sålänge området ännu var ouppodlat, intet enda par vipor,
ett förhållande, som dock förut observerats. I fråga om här
häckande vipor, var det säkerligen omlagda kullar, sedan den första
under jordens brukande blivit förstörd. Denna vipans envishet, dä
det gäller omläggning av ägg, förklarar även den lätthet, varmed
hon år efter år synes hålla sig uppe i antal.
Enkelbeckasinen (Gallinago gallinago) förekommer här och
var på området, dock ingalunda så allmänt som man, på grund av
traktens lämplighet för denna fågel, skulle förmoda. Bo med ägg
den 24 maj.
Kärrsnäppan (Tringa alpina) häckar årligen med 4—6 para
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
