Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om några däggdjur från Persien.
m.
Av
Einar Lönnberg.
(Med plansch.)
Persien liksom i andra delar av västra Asien
och på Kaukasus träffas i bergstrakter vilda
getter, som tillhöra stamformen för vår tamget.
Sannolikt är det åtminstone i vissa fall någon
liten skillnad mellan getstammarne på olika
berg, men någon tillfredsställande utredning
härom har ännu ej gjorts. Enligt Överstelöjtnant Bjurling
förekomma vildgetter (på persiska »bås») liksom vildfår
(»gout-sche-misch») överallt i de persiska bergen och utgöra det
vanligaste villebrådet därstädes. »De senare hålla sig till de nedre
belägna delarne av bergen, säger han, men vildgetterna mest
i de högre och klippiga regionerna. Dessa båda djurarter
förekomma alltid i större eller mindre flockar. Endast de äldre
bockarne gå ibland ensamma eller två till tre i sällskap. Under
parningstiden, i november för vildgeten och något senare för
vildfåret, kan man ibland få se rent av häpnadsväckande stora
hjordar. Jag har i Teherantrakten vid Djadjeruud en gång räknat
160 vildfår i samma hjord, och i fjol (1923) höst såg jag vid
berget Sia-kuh i saltöknen vildgetshjordar på 200 och flera djur.
Både vildgeten och vildfåret äro utomordentligt skygga, och
det fordras en ganska invecklad taktik för att komma inom
håll. Vildgeten är dock lättare att komma nära, och det har
4 — 25110. Fauna och Flora 1925. Häft. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
