Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5°
EINAR LÖNNBERG
Om man nämligen ser, att ett visst färgtecken eller än
mera, om man finner, att det väsentligaste i hela färgmönstret
återkommer hos flera m. 1. tn. med varandra besläktade
fågelformer, ligger det närmast till hands att antaga, att det nämnda
förhållandet utgör ett arv från gemensamma stamfäder.
Visserligen kan man inom fågelvärlden finna exempel på,
att varandra rätt liknande färgtecken eller kanske rent av hela
färgmönster uppträda hos former, för vilka man ej kan
förutsätta någon gemensam härstamning, men dylika fenomen, som
äro produkter av en m. 1. m. långt gående parallellutveckling,
böra ej kunna, verka förbryllande, ty de kunna ej förblandas
med dem, varom här är fråga.
För att närmare belysa denna sak torde det vara lämpligt
att framlägga några olika exempel på likhet i färgtecken både
sådana beroende på släktskap och sådana där sistnämnda
förhållande ej kan påstås ligga till grund för någon
överensstämmelse av det ena eller andra slaget. Det är ju mycket
vanligt, att fågelarter, som tillhöra samma släkte, förete ett för
alla eller för ett flertal arter gemensamt färgtecken eller kanske
t. o. m. färgmönster. I dylika fall kan ju sägas, att
blodsbandet förklarar likheten. Men å andra sidan kunna färgtecken
komma till utveckling på rätt liknande sätt inom vitt skilda
fågelgrupper. I sådant fall utgöra de naturligen ej något
bevis för släktskap. T. ex. en svart, resp. mörk, hätta
förekommer hos en hel mängd mesar (Parus) i m. 1. m.
utpräglad grad och är då hos dem sannolikt ett arv från
gemensamma förfäder.1
Då däremot en svart hätta förekommer hos en sångare,
Sylvia atricapilla, som just fått namn härav, betyder detta
ingalunda någon släktskap med mesarne.
1 Det är av intresse att finna, hurusom denna svarta hätta så att säga
upp-brytes eller uppdelas t. ex. hos vår tofsmes, eller försvinner t. ex. hos den
kinesiska Parus dichrous i samband med utvecklingen av en rörlig och
res-bar tofs, som förutsätter en ombildning av och olika nutritionsförhàllanden
för huden på hjässan, varigenom utbildningen av det svarta pigmentet
uppenbarligen har kunnat påverkas. Aven hos blåmesen är det ett svart
pigmentunderlag för den blå hättan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
