Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGMÖNSTRETS VÄRDE INOM FÅGEL VÄRLDEN
51
Ett annat färgtecken, som kan anföras såsom tecken på
gemensam härstamning, är det röda (i vissa fall gula), som i
större eller mindre utsträckning förekommer på hjässan hos
flertalet hackspettar, trots deras stora inbördes olikhet i många
avseenden. Detta färgteckens egenskap att vara nedärvt
kommer på ett intressant sätt till synes hos ungfågeln av vår
vanliga större hackspett, Dryobates major, i det att hos denna
det röda hos båda könen är starkt utvecklat och sträcker sig
över hela huvudets ovansida, under det att det hos den gamla
hanen blott är inskränkt till ett band över nacken och hos
den gamla honan alldeles är bortreducerat. Man skulle kunna
göra ett försök att utsträcka ålderdomligheten av denna röda
huvudprydnad ännu längre genom att erinra därom, att hos
en stor mängd medlemmar av familjen Capitonidae rött eller
gult finnes på huvudets översida som hos hackspettarne.
Måhända går detta färgtecken så långt tillbaka i tiden, att det
en gång var gemensamt för de stamformer, från vilka såväl
capitonider som picider utvecklats.
Det gula band, som finnes längs mitten av huvudets
översida hos den amerikanska fågelfamiljen Tyrannidae, är tydligen
ett gemensamt arv från förfäderna, som behållits hos de flesta
släkten inom familjen, trots de många olikheter t. ex. i
näbbform m. m., som sedan under utvecklingens gång skilt dem
från varandra. Men då våra kungsfåglar, Regulus, äro prydda
med ett liknande hjässband, är detta ingalunda någon antydan
om släktskap med tyrannerna, utan blott en ytlig parallellism.
Ibland kunna ännu mera slående likheter i färgmönster
uppträda, som på samma sätt endast utgöra parallellfenomen.’
Ett av de mest i ögonen fallande och även såsom sådant ofta
framhållet exempel företes av de amerikanska Sturnella-artema
av vävarstararnes familj, Icteridae, och de afrikanska
Macronyx-formerna, som höra till piplärkornas familj, Motacillidae. I
dessa fall finnes intet som helst genetiskt samband mellan de
till färgmönstret överensstämmande fåglarne.
Inom småvadarnes ordning finnas flera exempel på, att
ett färgmönster eller delar därav sträcker sig till flera slak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
