Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGMÖNSTRETS VÄRDE INOM FÄGELVÄRLDEN 59
andra, något som också synes vara fallet med den likaledes
»urblekta» Bartramia.1
Om man övergår till att granska kroppsbyggnaden hos
dessa ovan omtalade fåglar, vilkas färgmönster visar en större
eller mindre överensstämmelse, så skall man genast finna, att
den är mycket olika. Detta har ju också i fågelsystematiken
tagit sig uttryck däri, att dessa fåglar uppdelats på så många
olika släkten, vilka delvis t. o. m. av vissa auktorer förts till
skilda underfamiljer. Simsnäpporna ha väl utvecklade
simfli-kar på tårna och liksom goda simmare inom flera olika
fågelgrupper tarserna starkt hoptryckta från sidorna. Buksidans
fjäderklädnad är också i samband med det simmande
levnadssättet mycket tät. Även sinsemellan äro ju simsnäpporna så
olika, att de fördelas på tre olika släkten.
Långnäbborna utmärka sig i främsta rummet genom den
egenskap, som givit dem deras svenska namn, en synnerligen
lång näbb, som är längre än en tredjedel av vingens längd.
1 Alldeles nyligen (sedan ovanstående mestadels var nedskrivet) har
den framstående omithologen Dr. Löwe, som är specialist på de små
vadarnes morfologi och systematik, haft tillfälle att undersöka en ytterst sällsynt
vadare, Aechmorhynchus cancellatus, som endast finns på
Paumotu-arkipela-gen, söder om ekvatorn och ungefär halvvägs mellan Australien och
Sydamerika. Resultatet härav är, att han betraktar ifrågavarande lilla vadare
som en ganska ursprunglig typ, som så att säga har börjat att utveckla
sig i riktning mot spovarne. Den har ännu en helt kort näbb, som ej alls
specialiserats med någon särskild utdaning av spetsen och ej heller är
försedd med några specialiserade nervändningar. Skallens byggnad synes vara
ganska ursprunglig eller primitiv, nien den närmar sig dock i flera
avseenden enligt Löwe mera ZzV/zo.fa-gruppen, dit han även för spovarne, än andra
småvadare. Till sin allmänna färgteckning är den mera spovlik än
Limosalik och har intet rött varken på buken eller på översidans fjäderkanter. Trots
blekheten är dock den allmänna färgteckningen särskilt på översidan med
dess ljusa kanter och kantfläckar på fjädrarne i allmänna drag ganska lika
småsnäppornas färgmönster. En sådan dräkt som den hos Aechmorhynchus
skulle sålunda kunna låta härleda sig från det allmänt spridda dräktmönster,
som här ovan omtalats. Det är av intresse, att redan hos denna primitiva
form av börjande spovtvp en dylik blek dräkt uppträder. Ehuru intet låter
sig med visshet sägas därom, skulle det dock kunna vara möjligt, att
spov-gruppen redan på ett mycket tidigt stadium, och måhända då såsom
tillpassning till förhållanden, som nu ej längre ha gällande kraft, fått sitt
färgmön-ster urblekt på dylikt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
