Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o
EINAR LÖNNBERG
Tarsen är också lång, ungefär till fullt två gånger mellantåns
längd. Framtårna ha bindhud vid basen.
Beckasinsnäpporna ha också en mycket lång näbb, som
är 2/5 till hälften så lång som vingen, men tillika av en
säregen byggnad. Den är nämligen i sin yttre tredjedel
nedplat-tad och vidgad samt har detta parti rikligen försett med
känselkroppar, som sitta nedsänkta i gropar i käkbenen på samma
sätt som hos beckasinerna. Tarsen är däremot jämförelsevis
kort, på långt när ej dubbelt så lång som mellantån med klo.
Mellan ytter- och mellantån finnes alltid en bindhud vid basen
och hos en form även mellan inner- och mellantån.
Den lilla Ereunetes liknar småsnäpporna, men har
bindhud mellan framtårnas baser. Tarsen är högst en fjärdedel
av vingens längd. Näbben är något vidgad i spetsen.
Brushanen skiljer sig i fotbyggnaden från småsnäpporna
därigenom, att den har en liten bindhud vid basen mellan
ytter- och mellantån. I många andra avseenden är ju olikheten
än större.
Alla de följande småsnäpporna utmärka sig genom den
fullständiga saknaden av bindhud mellan tårna. Sinsemellan
förete de dock flera m. 1. m. i ögonen fallande olikheter.
Tryngites har t. ex. fjäderklädnaden sträckande sig ut på
näbben nästan till främre ändan av näsborrspringorna. Huru
våra egna smasnäppor skilja sig från varandra genom kortare
eller längre, rak eller något böjd näbb, olika form på stjärten
o. s. v. är så allmänt känt, att det behöver ej upprepas. Alla
ha de dock baktå, men sandlöparen Crocethia, skiljer sig från
dem genom frånvaron av en dylik. Den lilla egendomliga
skedsnäppan, Erynorhynchus, är ju för övrigt en äkta småsnäppa,
men den har fått näbben på ett märkligt sätt abrupt, spadlikt
utvidgad i spetsen.
Bartramia återigen utmärker sig genom sin korta näbb
och långa stjärt. Spovarne ha lång bågböjd näbb o. s. v.
Det är alltså en mångfald av morfologiska avvikelser, som
visa sig hos dessa med liknande färgmönster försedda fåglar.
Av den föregående framställningen torde det ha framgått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
