Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 CARL SAHLIN
Ar 1920 A. Lindell uppskattar (1927) antalet till Minst 100,
kanske 150.
varefter tydlig minskning inträtt.
» 1922 K. E. Forsslund, Med Dalälven ico eller fler.
» 1922 29 jan. M. Serrander, räknade det på 2
flockar fördelade svanbeståndet o. kom till 80—90.
» 1925 A. Lindell anser (1927), att antalet då
utgjorde minst 50,
sannolikt åtskilligt flera.
För ett allmänt bedömande av svanbeståndets av- och
tilltagande böra dessa uppgifter vara tillräckligt noggranna.
Man finner att under 1700-talet antalet var stort, uppgifterna
växla mellan 300 och >> många hundra». Under 1860- och
1870-talet hade stammen tydligt minskat för att sedan ånyo öka,
så att enligt pålitlig uppgift av en svanvän på platsen (A.
Wallenius) individantalet 1909 utgjorde omkr. 300. En stark
och oförklarlig nedgång ägde rum år 1910, varom jag fick
höra talas och varav jag föranleddes att anställa en särskilt
noggrann räkning, vilken gav som resultat den låga siffran 77,
däri blott ett fåtal årsungar ingingo. Sannolikt hade dock vid
denna räkning ett antal svanar befunnit sig på annat håll, ty
någon månad senare skattade kapten Larsson antalet till minst
125. Emellertid ökade stammen ånyo och den torde omkr.
1916 nått ett nytt maximum, för att därefter åter sjunka. Efter
1920 har denna minskning varit särdeles tydligt märkbar och
år 1925 — sista vintern före regleringsdammens sättande i
funktion — hade den övervintrande stammen krympt samman
till ungefär en fjärdedel av vad som förr ansetts som normalt.
Växlingarna äro naturligen i första hand att hänföra till de
sämre eller bättre väderleksförhållandenas inflytande på
stammens föryngring. Förekomsten av årsungar är nämligen mycket
varierande. Det dåliga året 1910 observerade jag själv blott
4 gràklädda ungsvanar (enligt kapten L. P. Larssons uppgift
skulle de dock uppgått till 7 à 8 stycken), varmed må
jämföras docenten S. Ekmans skattning under januari 1911, då
ungantalet uppgick till minst hälften av hela stammen, vilken
han vid räkning fann utgöra cirka 150. Emellertid måste man
för äldre tid, särskilt under 1850- och 1860-talen, åt männi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
