Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVERVINTRANDE SÅNGSVAN I ÖSTERDALÄLVEN
7 5
skans ingripande inrymma ett starkt inflytande på stammens
minskande. Redan Linné, som ju alltid hyste ett livligt
intresse för nyttiggörande av naturens håvor, hade 1734 sina
funderingar på ett »compendieuxt svanfänge, som borde bli en
mycket profitabel sak här på orten». Han fick veta, att
svanarnes vaksamhet gjorde dem mycket svårskjutna och att
saxfångst icke här läte sig utföra. Båda sätten kommo
emellertid senare till ganska omfattande användning enligt
meddelande till mig av den bekante storbonden, direktör Broms
Olof Larsson i Leksand. I hans ungdom plägade man
utlägga rävsaxar på iskanten, där svanarne hade sina viloplatser.
Betet utgjordes av vitkålsstockar, som under hösten
tillvaratagits för denna användning. Jakt med långskjutande kulgevär
förekom även. Man sköt på långt håll på hela flocken och
fick vanligen 1 à 2 fåglar som byte. Att komma svanarna
inom skotthåll för hagelbössa var alldeles omöjligt. Varje
flock hade alltid bland sig en ytterst vaksam vakt, som i god
tid med ett gällt läte gav varningssignal, varvid det blev
rörelse och skrik i flocken och samtliga togo till vingarna.
Köttet ansågs ätbart, om det kokades med hösmolk. Värdet
av villebrådet låg dock mest i fjädern och svandunet. Sedan
många år är nu all jakt på svan i Dalarne förbjuden.
Svanarne anlända till Insjön i november, stundom något
tidigare. Såsom Sundevall påpekat, har runstaven bilden av
en svan vid den 2 november, varmed säkerligen antydes just
sångsvanens flyttningstid. Första tiden efter ankomsten till
Insjön äro fåglarna oroliga och företaga, såsom redan
meddelat, långa utflykter till öppet vatten på annat håll, där de
stanna kortare eller längre tid. I mån som vintern fortskrider,
bliva de mera stillsamma. Betandet sker mest under natten,
då deras läte ständigt höres. Vid fallande temperatur eller då
stark köld råder, ökas detta läte betydligt. Man hör på långt
håll de egendomligt sammanblandade klarinett-tonerna av
växlande, i allmänhet djupt liggande tonhöjd och med en tydlig
klang av klagan och vemod. Lätet av många svanar har
liknats vid en avlägsen klockringning och ett dylikt intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
