Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPARVUGGLAN SOM SAMLARE AV FÖRRÅD
8.1
mer eller mindre dolda sorkarna, är ju redan det underbart,
men att hon dessutom med sådan framgång kan jaga de
blixtkvicka talgoxarna är nästan otroligt. Månne det ej sker i
skymningens dunkel? Den uggla, det här är fråga om, torde i
varje fall sällan eller aldrig ha jagat på dagen, enär jag då
säkerligen, åtminstone vid något tillfälle, borde ha observerat detta.
Sparvugglans uppläggande av förråd torde ej böra
betraktas blott såsom en visserligen i och för sig intressant
kuriositet. Professor Lönnberg (i »Sveriges Fåglar») ägnar
också saken särskild uppmärksamhet, vilket bl. a. framgår av
följande ord, vilka jag tillåter mig citera: »Det är nog vanan
att bära till boet byte i större mängd, än som åtgår åt djuret
självt, tillika med sparvugglans åstundan att söka lä och
köldskydd under den kalla vintern, som tillsammans givit upphov
till denna nyttiga men för en rovfågel rätt märkvärdiga plägsed.
Om vintern äro i allmänhet fåglarna lättare åtkomliga än
gnagarne, och sparvugglans kosthåll torde rätta sig därefter.»
Särskilt skulle jag vilja understryka den senare satsen, som
synes mig utgöra den viktigaste biologiska motiveringen till
sparvugglans handlingssätt. I och med snön här uppe i
Norrland (november—december) undandrages sparvugglan sin
viktigaste livrätt, sorkarna, enär dessa enligt min erfarenhet ytterst
sällan visa sig ovan snön. Det är ju därför troligt, att
instinkten driver henne till samlande, då hon står inför hårdare
existensförhållanden. Om vintern blir därför sparvugglan
sannolikt en verklig buse för småfåglarna, ehuru nog även en och annan
näbbmus, skogsråtta och möjligen småvessla då stryker med.
I detta sammanhang skulle jag emellertid vilja med några
ord även beröra frågan om sparvugglans depåläggande i
samband med liknande företeelser hos andra djur. Vanan att
upplägga förråd kan betraktas såsom ett uttryck för
vederbörande djurs i utvecklingshistoriskt hänseende och med
avseende på intellektuella tendenser relativt höga ståndpunkt.
Man tanke på steklarna bland de ryggradslösa djuren, räven1
1 Av denne har jag i Västergötland undersökt en depå, som innehöll
några små gnagare, en halväten harunge, ett sillhuvud och en fläsksvål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
