Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
SVEN GISON BLOMQVIST
och många gnagare bland däggdjuren. Medräkna vi också
människan, bör i detta samband det bekanta faktum framhållas,
att de lägst stående naturfolken ej upplägga förråd, utan leva
för dagen.
Men hur är det egentligen med fåglarna? Ha vi bland
dem några verkliga depåläggare, i den mening räven och
ekorren äro det, d. v. s. sådana som sammanföra och dölja
föda i större mängd på särskilda platser? Det vill synas, som
om fåglarna endast till mera blygsam grad förmått utbilda
denna tendens. Vi kunna visserligen tänka på kråkfåglar
såsom kråkan, korpen, nötkråkan och speciellt nötskrikan. Här
torde det dock i allmänhet gälla ett tillfälligt undanstoppande
av enstaka godbitar på spridda platser, vilket synes mig
innebära en sämre metod, enär de gömda föremålen i regeln
glömmas (jfr nötskrikans ekplantering!). Till en viss grad
gäller samma sak om nötväckan, vilken jag dock skulle vilja
anse vara en bättre depåläggare än de nyssnämnda fåglarna
och i detta hänseende mera närma sig ekorren, enär hon kan
sammanföra större mängd föda på färre ställen, vilket senare
jag åtminstone i ett par fall iakttagit (långa rader groddplantor
av säd i barkspringor!).
För mig är det sålunda antagligt, att sparvugglan i
berörda hänseende, så vitt vi hittills veta, bland våra fåglar intar
tämligen enastående ställning. I enlighet med vad förut
antytts, talar då även mycket för, att hon måhända även i andra
avseenden är en av våra högst stående fåglar. Den frågan
inställer sig emellertid osökt, om ej andra små ugglor t. ex.
pärlugglan, som i likhet med sparvugglan genom sin litenhet
om vintern är hänvisad till ett begränsat jaktbyte, skulle kunna
visa liknande tendenser. Detta synes åtminstone ej ännu vara
konstaterat. Överhuvud taget torde det vara åtskilligt, som vi
ej veta beträffande fåglarnas »depåfråga», vilken jag därför
tillåter mig rekommendera till våra många fågelvänners
särskilda uppmärksamhet. Problemet är onekligen intressant,
enär vi i detta fall röra oss på det vildas hemligaste vägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
