Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
SMÄRRE MEDDELANDEN
jakten i Väröbacka (18 km. norr om Varberg) iakttagit söderut
flyttande fjällvråkar. Fjällvråken är därför av mig upptagen som
sträckande över Göteborgstrakten i »Göteborgstraktens Natur:
Bohusläns och Göteborgstraktens djurvärld, Göteborg 1923», s. 354.
Alla dessa äro nog från fjällens södra delar, möjligen även från
Norge. Det få kommande ringmärkningar utreda. C. O. Bothén
antar att möjligen 4 st. ringmärkta fjällvråkar från Kirunatrakten,
återfunna i norra Tyskland (Pommern—Berlin), kunna ha flyttat
efter vår västkust. Jämför man på min karta i Ymer (Årg. 1922,
H. 3—4, s. 298) dessa fyndplatsers läge med den sydligaste inom
Sverige funna (Nr 68 Björkenäs, Kläckeberga s:n vid Kalmarsund)
gå de dock synnerligen väl ihop med denna. Man lägge märke
till hur Bornholm ligger som en etapp på vägen. Jag kan ej finna
att fjällvråksträcket efter västkusten, som står över varje tvivel,
inverkar på den slutsats jag kommit till, nämligen att norra
Lapplands fjällvråkar flytta längs vår östra kust och vidare mot söder
och sydsydost. z_ A_ yägerskiöK
Paddinvasionen i Borstahusen.
För dem, som eventuellt intresserat sig för undertecknads artikel
i sista häftet av Fauna och Flora om massuppträdandet av Bufo
viridis i Borstahusen norr om Landskrona, må ett par tillägg göras.
I samband med en diskussion av frågan, huruvida yngel av
grönfläckiga paddan skulle kunna utveckla sig normalt i Öresunds vatten,
nämndes, att salthalten i Gullmarsfjorden under sommaren 1927
tillfälligtvis utvisat en betydlig nedsättning, säkerligen beroende på
ett ovanligt starkt tillflöde av sötvatten från land i samband med
den ovanligt rikliga nederbörden. För utarbetandet av min artikel
hade jag anhållit om upplysningar från Svenska
Hydrografisk-Bio-logiska Kommissionens fyrskeppsundersökning i Göteborg angående
salthalten i från fyrskeppet Oscarsgrundet insända prov under
sommaren 1927 för att utröna huruvida de även i Skåne ofantliga
nederbördsmängderna under juli—september utövat något märkbart
inflytande på Öresundsvattnets salthalt. Det från Kommissionen
välvilligt lämnade svaret, som tyvärr ingick för sent för att kunna
publiceras i inin artikel, visar nu emellertid, att salthalten i
Öresunds ytvatten under hela sommaren 1927, maj — september
månader, ej företett någon särskilt märklig variation. Salthalten har
som under sommaren 1926 växlat mellan 0,7 och 1 % och icke vid
något tillfälle nedgått under 0,73 %. Som jag förmodade, kan
sålunda icke någon nedsättning i Öresunds salthalt på något sätt
förklara massuppträdandet av Bufo viridis, och arten i fråga torde
efter allt att döma kunna genomgå normal utveckling i vatten av
en salthalt av upp till 1 %.
Tilläggas må, att vid rivning av en sjöbod i Borstahusens hamn
i slutet av november hittades under golvet ytterligare »något
hundratal» exemplar av paddynglet.
Landskrona den 13 januari 1927. Bertil Hanström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
