Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fotografiska bevis för att lommen kan gå.
Av
Sven Hörstadius.
(Med plansch.)
många fågelsamlingar finnas lommar, som
monterats i mer eller mindre upprättstående
ställning. Hur ofta har man ej hört den
anmärkningen uttalas, att dessa stående lommar
äro högst naturvidriga företeelser: det vet ju
numera alla människor, att lommen inte kan
gå eller stå! Benen sitta så långt bak, att han ej kan resa
upp den tunga kroppen. Han är hänvisad till att leva sitt
liv på eller i vattnet samt i luften. De enda tillfällen när
lommen söker sig upp på land är vid ruvningen, och då hasar
han sig på buken den korta sträckan upp till äggen.
Sådan har den gängse föreställningen länge varit här i
landet. Detta torde väl i viss mån ha sin grund däri, att i
ett för kännedomen om svenska fåglar så betydelsefullt verk
som Kolthoff och Jägerskiölds »Nordens Fåglar», första
uppl. (1898), spörsmålet om lommarnas rörelseförmåga på fast
mark beröres med följande ord (sid. 307): »Däremot kunna de
varken gå eller stå på land». Till yttermera visso meddelar
Kolthoff både i nämnda verk och i »Vårt Villebråd» (1914),
att infångade lommar, som burits upp ett stycke från sjön
och lagts på land, blivit liggande fullkomligt redlösa. Kolthoff
(1914) drager därför i härnad mot de stundom förekommande
avbildningarna av stående lommar.
10 — 2828g. Fauna och Flora 1928. Häft. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
