Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOGRAFISKA BEVIS FÖR ATT LOMMEN KAN GÅ
147
»Nordens Fåglar» (1926) ävensom i Lönnbergs »Svenska
Fåglar» (under utgivning).
I en uppsats benämnd »Doppingar och lommar», Naturens
liv (Jägerskiöld och Pehrson), 1928, sid. 286 skriver förf. till
dessa rader bl. a. följande om sina erfarenheter vid
fotografering av storlom: »Lommen dröjde länge borta från äggen,
så att jag började frukta, att de skulle fördärvas, om
ruvningen ej snart fortsattes. Slutligen kom den granna fågeln
allt närmare stranden. Då och då doppade den näbben och
en del av huvudet under vattnet. Slutligen började den att
till min häpnad gd upp till äggen. Benen höllos endast
obetydligt upplyfta från marken, kroppen bildade ungefär 45°
vinkel med markytan och halsen var bågböjd, så att huvudet
fördes så långt bakåt som möjligt. Lommen vaggade upp till
boet, vände på äggen, medan han ännu stod, samt lade sig
sedan att ruva. Eftersom fågeln varit så länge borta från
äggen, ville jag låta den värma dem genom en halvtimmes
ruvning, innan jag tog min första plåt. Det kunde ju hända,
att lommen liksom doppingen störtade bort vid knäppningen,
och då vore det möjligt, att han aldrig mera återkomme.
Märkvärdigt nog visade sig lommen alldeles okänslig för
ridåslutarens skrammel. Jag tog plåten av fågeln med huvudet
åt vänster, åt höger och rakt fram. Men resa sig ville den ej.
När min roddare återvände till holmen, blev fågeln skrämd
och flaxade iväg med sådan fart, att det var omöjligt att fånga
en bild av den. Sedan fick jag aldrig tillfälle att göra om
försöket. Än i dag grämer jag mig över min underlåtenhet
att med en enkel rörelse av tummen utlösa slutaren, när jag
under lommens promenad satt med avtryckaren i handen, ty
hade jag tagit en bild då, skulle vi ha fått ett fotografiskt
bevis för att lommen verkligen kan gå.»
Enligt muntligt meddelande till undertecknad har även
redaktör Thor Högdahl iakttagit gående lom.
Min ovannämnda observation gjordes år 1923. Då jag
innevarande juni (1928) vistades några dagar vid en
mellansvensk sjö, där åtskilliga par lommar häckade, beslöt jag att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
