- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugotredje årgången. 1928 /
195

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IAKTTAGELSER PÅ EN FÅNGEN LÅNGÖRAD FLADDERMUS 195

slutes helt av vingarne, och upptill ses svansflyghuden utanpå.
Efter min erfarenhet visar ifrågavarande bild vingarnes extrema
omfattning av kroppen1; huruvida någon annan av våra
fladdermöss på liknande sätt kan svepa om sig vingarne är
mig obekant.

På planschens 2:dra bild ser man huru hårt örats
framkant ligger omviken.

Man behöver ej sysselsätta sig länge med en fången
Ple-cotus för att komma under fund dess rent otroliga förmåga
att rynka ihop de stora öronen. Vid något ovant ljud eller
något annat överraskande, resp. skrämmande dras öronen
hastigt ihop (jfr Erna Mohr) och likna då, starkt
sammandragna, gumshorn, se planschens 4:de bild. Öronen hoprynkas
i sin yttre kant, varvid de samtidigt böjas bakåt. Vad denna
mekanism närmast tjänar till synes svårt att få klarhet i.
Säkert är emellertid att ifrågavarande djur, som hölls ensamt
i sin bur, vid öronens inläggning ej rynkade dem mer än vad
planschens 3:dje bild visar. Väl inne under vingarne slätas
öronen ut och intaga den ställning, som planschens 2:dra bild visar.
För invikandet under vingarne synes sålunda ej den starka
hoprynkningen behövas. Ej heller synes denna betingas av
något behov att helt hastigt minska öronens ljudfångande yta.

Försök med fladdermusen i en smal gång2, i vilken den med
stor färdighet rörde sig av och an, visade att den i ostördhet var

1 Försök att bedöva och sedan döda djuret i denna ställning kröntes
(’•"/to) så till vida med framgång, att djuret efter förvaring under en natt vid
—2° C. och någon timmes utsättande för —14° C. (genom köldblandning)
ej uppvaknade, varföre den kunde kloroformeras och sedan överföras i en
blandning av sprit och formollösning. Vingarnes omfattande ställning hade
slappnat något redan före kloroformeringen (möjligen var djuret redan
dessförinnan dött) och blev så ännu mera fallet i konserveringsvätskan, som
tyvärr blott avkylts till —2° C. Emellertid blevo öronen fullständigt kvar i
sitt läge under vingarne, och är det färdiga preparatet i detta avseende fullt
lyckat. — Försök att något senare på liknande sätt bedöva en Vespertilio
murinus misslyckades alldeles, enär kylan väckte djuret.

2 Denna åstadkommen på sådant sätt, att en smäcker trädstam klövs,
och en ränna togs ut nära stammens yta i vardera halvan, varefter delarne
hopfogades så att man genom en c:a 5 mm. bred springa kunde se in i
gången; denna gjordes med flit något olika trång och med vissa ojämnheter
bibehållna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:23:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1928/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free