Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HAVHÄST
211
och lade honom i bassängen. Där lades framför honom undan
för undan fyra vitlingar, som avlivats. De sväljdes genast
och därefter på samma sätt en liten torskunge och två
berg-snultror. Nästa dag åt han vid olika tillfällen fem vitlingar.
Han var nu redan fullt tam och kom framhasande till
nätframväggen av sin bur, då man kom och pratade med den. Den
lät sig utan motstånd eller protest tagas om vingarna och bäras,
varvid den ej gjorde något försök att bitas.
Aptiten var frisk. En gång åt han t. ex. efter vartannat
en liten torsk, en för sin art stor grässnultra (Labrus exoletus),
som trots sin bredd slank ner, samt en bergsnultra. Vid andra
tillfällen var han nöjd med blott en vitling eller en liten torsk.
Lever tyckte han dock bäst om, och fick han mätta sig på
fisklever, tillbakavisade han ståndaktigt fisk. I allmänhet syntes
han föredraga att få taga födan ur vattnet, då han sam i
bassängen. En på ytan flytande eller i ytans närhet simmande
fisk syntes framkalla hos honom en viss retning. Var han
hungrig, grep han fisken och sökte svälja den eller att riva
upp den för att komma åt inälvorna. Levde den, syntes han
hugga mot huvudet och gripa fast i detta. Var fisken död och
han ville komma åt inälvorna, angrep han den vid eller straxt
bakom gälnäset på det tunnväggigaste stället. Även om han
var mätt, kunde han dock sällan underlåta att göra några nyp
i en på nämnda sättet exponerad fisk, även om han sedan
genast släppte den. Ibland tog han dock även fisk eller lever,
då han var på det torra i sin bur.
Då han lades i bassängen, drack han ofta först, innan
han såg sig om efter föda. Efter några dagar, då han »ätit
upp sig» och vunnit mera styrka, började han även putsa och
olja in sina fjädrar. Ibland badade han sig .på vanligt sätt
och doppade huvudet i vattnet samt plaskade. Han tyckte
även om, att man tog honom och doppade ned honom ett par
gånger helt och hållet i vattnet för att tvätta av honom, sedan
han ätit, om han fått fiskblod eller annan orenlighet på sina
fjädrar. Då han kryat till sig, kunde han gå några steg men
med starkt böjda tarsalleder och med halvutbredda vingar, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
