Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till kännedomen om den svarthalsade
doppingens, Podiceps nigricollis, och
Svarthakedoppingens, -P. auritus, nutida
utbredning i Sverige.
Av
E. L.
vanstående båda doppingarters utbredning har
under den senaste tiden undergått så pass
stor förändring, att det kan vara värt att taga
en överblick däröver. Om vi då först vända
oss till Svarthakedoppingen, P. auritus,
som längst haft burskap i vår fauna, kunna
vi erinra därom, att Linné först lärde känna den från
Österbotten, såsom han bl. a. omnämner 1746 i Fauna Suecica. I
Norge blev den enligt Collett känd som häckfågel i
Helgoland redan 1817, och dess utbredning i Norge sträcker sig
alltjämt över ett område från Trondhjemsfjorden till Lofoten.
I Tromsö amt har den träffats åtskilliga gånger även om
sommaren, ehuru man ej synes ha konstaterat häckning därstädes,
samma sak gäller f. ö. likaledes om Finmarken. På Island
är den allmän. Österut sträcker sig Svarthakedoppingens
utbredning genom hela norra Ryssland och norra Asien till
Transbaikauen och nedre Amur samt Japan. Den träffas dock
ej alltför långt norrut i Sibirien, ty den omtalas t. ex. ej från
guvernementet Jenissejsk. I Nordamerika förekommer den
även från Alaska och British Columbia i väster till New Bruns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
