Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOPPINGARNAS NUTIDA UTBREDNING I SVERIGE 225
Herr Axel Olssön, Katrineholm, vari han meddelade, att
under andjakt den 2 aug. i en liten sjö ungefär 2 km. söder om
Katrineholm hade skjutits en liten dopping, som senare vid
närmare undersökning visade sig vara en svarthalsad dopping.
Den hade skickats till Kolthoffs Naturaliemagasin i Uppsala
för att stoppas upp, men Herr Olssön var nog vänlig att
överlåta den på Riksmuseet. Kjell Kolthoff, som undersökt
den färska fågeln, meddelar, att det var en hane och att den
hade en typisk ruvfläck, som ådagalade, att den fortplantat
sig. Man har sålunda anledning att hoppas, att en kull ungar
vuxit upp på denna nya lokal. Herr Olssön omtalar, att den
skjutits av misstag, då den dök upp bland näckrosblad och
andra vattenväxter i en större fräkenmad. Föregående år
hade en likadan fågel blivit skjuten på samma lokal, men han
tillägger, att han skall göra allt, vad på honom ankommer,
för att skydda kvarvarande exemplar. Av detta framgår, att
allaredan 1927 svarthalsad dopping funnits och väl också
sannolikt fortplantat sig i Katrineholmstrakten, eftersom den
återkom sommaren 1928. Detta gör saken ännu mer
intressant. Det skulle nämligen kunna tyda på, att den
svarthal-sade doppingen möjligen inkommit till flera andra sjöar i
Sveriges södra delar och blivit bofast där. Man skulle kanske
då i första hand tänka på Tåkern i samband med fyndet där
1921, såvitt det ej var blott ett enda par, som kommit dit
och gått förlorat genom hanens förolyckande. Jag har tyvärr
endast haft tillfälle att denna sommar göra ett helt hastigt
besök i Tåkern en dag i senare hälften av aug. och lyckades
då ej få se någon, men det bevisar intet, allra helst som jag
ej kunde besöka de delar av den stora sjön, som äro mest
lämpliga för denna fågelart. Följaktligen håller jag ej för
otroligt, att den skulle kunna finnas där också. I varje fall
torde man kunna räkna med, att denna lilla vackra dopping
snart skall pryda allt flera av våra sydsvenska sjöar. Om
sommaren är den svarthalsade doppingen lätt igenkännlig på
den egenskap, som dess namn utsäger, och på den guldgula
15—28421. Fauna och Flora 1928. Häft. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
