Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sandödlan, Lacerta agilis, och
Skogsödlan, L. vivipara.
Av
Otto Cyrén.
ännedomen om våra kräldjurs och groddjurs
utbredning inom vårt eget land uppvisar, som
bekant, ännu betydande luckor. För ingen
art torde detta i så hög grad vara fallet som
för sandödlan {Lacerta agilis L.). Hennes
nordgräns är ännu icke ens något så när
känd, och när jag för några år sedan hade anledning
sysselsätta mig med denna fråga, måste jag sätta ett frågetecken
för den »eventuella» nordgränsen i Sverige, Mora i Dalarna.
I Riksmuseum finnes nämligen ett exemplar (n:o 99) från år
1840 angivet för denna fyndort. Det skulle ju icke finnas
någon direkt anledning att betvivla fyndortens riktighet, om
man icke visste, att det förr icke togs så noga med
fyndortsuppgifter, etikettering o. d., och denna fyndort dessutom i
förhållande till övriga inom vårt land kända onekligen är
synnerligen märklig.
I våra dagar är sandödlan med säkerhet känd endast från
Skåne, Halland och Bohuslän samt de intill gränsande delarna
av Blekinge och Småland. Alltså huvudsakligen i sydligaste
Sverige och längs Västkusten. Naturligtvis kan hon finnas
längre norrut, såväl längs ostkusten som inuti landet, särskilt
vid s. k. sydberg, där hon liksom andra djur och växter får
anses som en relikt från tider med mildare klimat, men några
säkra meddelanden därom föreligga icke ännu.
l6—’28521. Fauna och Flora 1928. Häft. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
