Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 OTTO CYRÉN
Redaktionen för denna tidskrift har upprepade gånger
anhållit om uppgifter angående våra kräldjurs och groddjurs
utbredning, och sådana ha också inkommit från olika delar av
landet. Några uppgifter om sandödlan hade dock icke synts
till förr än i ett meddelande förra året (Fauna och Flora, 1927,
sid. 142), att hon skulle förekomma i Dalarna vid Leksand
och Sundborn. Vid närmare prövning visade det sig
emellertid, att det exemplar, som denna uppgift närmast grundade
sig på, var en skogsödla {Lacerta vivipara Jaquin). Av en
ren händelse erfor jag kort tid därefter, att ett exemplar av
sandödlan, fångat i Kalmar, skulle finnas i Växjö
folkskollärareseminarium. Även detta visade sig vara en skogsödla,
och det är närmast dessa tvenne felbestämningar, som blivit
anledning till denrra lilla uppsats. Ty det är ju klart, att det
blir omöjligt lära känna sandödlans utbredning i Sverige, om
hon icke med absolut säkerhet skiljes från sin över hela
landet, här och var synnerligen rikligt förekommande släkting
skogsödlan.
För allmänheten existerar endast en ödleart i Sverige, och
om den kallas sandödla eller skogsödla, fäster sig ingen vid.
Även bland fackmännen torde det vara rätt få, som sett en
svensk sandödla i frihet eller haft en sådan i handen. I våra
södra grannländer är sandödlan allmän, ja oftast allmännare
än skogsödlan, så att varje barn känner henne, och en
förväxling kan knappt komma i fråga ens från allmänhetens sida.
Hos oss däremot, där sandödlan såsom djurtyp icke ingått
i det allmänna medvetandet, kan en förväxling lättare äga rum
och man blir i tvistiga fall hänvisad till examinering efter
faunan.
En viss skuld till den hos oss rådande förvirringen skulle
jag vilja lägga på läroboksförfattarna. Det är knappast riktigt
att i våra läroböcker i biologi såsom typ för reptilierna
uppställa sandödlan, ett djur, som är en stor sällsynthet och
som de flesta av eleverna — och även lärarna? — aldrig
sett och kanske aldrig få se inom landets gränser. Man får
då icke undra på, om alla ödlor kallas för »sandödlor», medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
