- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugotredje årgången. 1928 /
244

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

OTTO CYRÉN

formad. Ju längre mot öster och sydost, sandödlan
förekommer, desto starkare framträder tendensen att bilda denna
ljusa linje i ryggens mitt; på Balkan är denna linje vanligtvis
fullständig (var. spinalis Wern.) och i Sydostryssland övergår
hon till en form, hos vilken hanen är enfärgat grön med 5
m. 1. m. tydliga vita längslinjer (subsp. exigua Eichw.), därav
en i ryggens mittlinje.

Honan är gråbrun eller rödbrun, saknar vanligtvis den
gröna färgen, och visar mera regelbundet det ovan beskrivna
teckningsmönstret med ögonfläckar o. s. v. Buksidan är gul
eller vitaktig, mindre svartspräcklig än hos hanen eller helt
fri från svarta fläckar. Ungarna äro betydligt mörkare än de
vuxna, mörkt gråbruna med vanligtvis mycket tydliga rader
ögonfläckar.

Skogsödlan är en liten ödla, som sällan blir över 15cm.
lång, varav 5 à 6 cm. komina på huvud + bål. Hon är icke
mera framstående klättrare än sandödlan, med ungefär samma
kroppsform, men med något smalare huvud och spetsigare
nos. Svansen är i sin första del närmast basen, alldeles
särskilt hos hanen, så gott som jämntjock och avsmalnar
endast långsamt, den är i helt annan grad än hos sandödlan en
»direkt fortsättning av bålen».

Färgen är gråbrun till svartbrun, någon gång helt svart,
mera sällan olivgrön, med m. 1. m. tydliga ögonfläckar. Dock
uppvisar — i motsats till hos sandödlan — ryggens mittlinje
aldrig vita fläckar, utan snarare ett väl markerat svart band.
Buksidan är hos hanen gulaktig—röd, svartspräcklig, hos honan
gråvit och utan fläckar. Ungarna äro mycket mörka, framtill
svartbruna, baktill nästan svarta, och med m. 1. m. tydliga
fläckrader.

Av dessa beskrivningar framgår, att de fullvuxna djuren
omöjligen kunna förväxlas med varandra, sandödlans livliga
och brokiga färgprakt mot den mera dystra och mindre i
ögonen fallande skogsödlan. Vidare de vitt innehållande
fläckarna i ryggens mitt eller den svarta längslinjen. Slutligen
den mycket typiska, tjocka svansen hos skogsödlan och den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:23:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1928/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free