Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANDODLAN OCH SKOGSODLAN 243
den riktiga benämningen på skogsödlan är mindre känd. Att
sandödlan såsom äggläggande mer överensstämmer med
övriga ödlor än fallet är med skogsödlan, kan icke anses vara
tillräcklig orsak till detta företräde.
Jag vill genast framhålla, att de båda ödlorna icke blott
äro »goda arter», icke nära besläktade med varandra och utan
några slags övergångsformer, utan även så olika, att
åtminstone de fullvuxna djuren icke kunna förväxlas med
varandra (se planschen!). Det är först, när unga eller kanske
även halvvuxna sandödlor jämföras med skogsödlan eller
rättare när skogsödlor med vissa missbildningar i
fjällbeklädnaden examineras efter faunan, som svårigheter kunna uppstå
Sandödlan är ett stort, kraftigt byggt djur, som blir 20,
ja ända till 25 cm. långt, därav komma enbart på huvud
+ bål (från nosspetsen till anus) omkring 8—över 9 cm.
Honorna äro i allmänhet ganska avsevärt större än hanarna.
Hon är ett steppdjur, ingen god klättrare, den
cylinderfor-made bålen är ganska klumpig och lemmarna relativt korta.
Huvudet är tämligen kort och med trubbig nos. Svansen
smalnar hastigt av från basen och bakåt, den är i ostympat
skick 1 Va—l2/s så lång som huvud + bål.
Hanen är på sidorna vackert gräsgrön, på ryggen
gråbrun—rödbrun, buksidan är gulgrön eller blåvit med jämt
fördelade svarta fläckar. Den gröna färgen är under
parningstiden på våren ljusare och klarare, oftast mera blågrön, under
sommarens lopp blir den gulare och mörkare. Teckningen
består av flera rader mer eller mindre tydliga »ögonfläckar»,
d. v. s. inuti ljusa (vita), mörkkantade fläckar. Dessa kunna
vara alldeles försvunna och upplösta till ett jämförelsevis oregel
bundet mönster på sidorna, de bäst bibehållna äro de rader
som utgå från de övre tinningplåtarna (se. supratemporalia).
Ofta är den vita mitten utdragen till streckar, som kunna
flyta samman till ljusa längslinjer. Av särskild vikt är att
iakttaga, att ryggens mittlinje, utgående från nackplåten (se.
occipitale), aldrig är svart, utan vanligtvis utfylles av ovan
nämnda ögonfläckar med ljus (vit) mitt, rund eller streck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
