Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25°
OTTO CYRÉN
Sachalin. Hon är den av våra europeiska ödlor, som minst
fruktar fuktighet och vatten, jag har fångat henne på de
våtaste mossar och högt upp i bergen mitt i smältvattnet från
de stora snöfälten. Det är omständigheten, att hon föder
levande ungar, som gör, att hon överhuvud taget kan
fortplanta sig i så ogästvänliga trakter.
Däremot går hon icke så långt mot söder och är i
sydligare delen av sitt utbredningsområde så gott som
uteslutande ett bergsdjur, gör alltså skäl för sitt tyska namn
»Berg-eidechse». Hon var förut känd från norra Italien och
nordligaste delen av Balkanhalvön, hennes sydligaste kända
förekomst överhuvud taget torde vara i de kantabriska alperna,
där jag fann henne våren 1928, så vitt jag vet första gången
söder om Pyreneerna, på en höjd från 1400 m. och uppåt,
så långt snön hade hunnit smälta. Till sydligaste Ryssland
och Kaukasus sträcker sig ej hennes utbredningsområde.
Sandödlan fordrar betydligt mer värme och framförallt
torrare mark för sin trivsel. Hennes utbredning är också
beroende på huruvida tillräcklig solstrålning förefinnes. Hon
följer därför — och samma torde, såsom jag tidigare
framhållit, i långt högre grad än i allmänhet antages, vara fallet
med en hel del växter och framför allt djur — i norr icke
medeltemperaturen, utan snarare juliisotermerna och det
solrika kontinentalklimatet; mot starka vinterfroster kan hon
ju skydda sig under vinterdvalan. Därför går hon betydligt
längre norrut i det »kalla» Ryssland än i det töckniga, rägniga
engelska oceanklimatet. Sandödlan är egentligen ett
steppdjur, men håller i mellersta Europa till godo med dikesrenar,
skogsbryn, gräsbevuxna sanddyner o. d. Hon håller sig till
grönskan och gör icke skäl för det svenska namnet
»sandödla». Hon förekommer från södra England och södra
Skandinavien i väster ungefär över linjen Ladoga—Onega, genom
mellersta Ryssland och södra Sibirien till Altai och
Tian-Schan i öster; i Sibirien finnes hon med säkerhet så långt
norr ut som i Tomsk och Krasnojarsk. I söder uppnår hon
ingenstädes Medelhavet, men är allmän i Sydryssland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
