Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skedstorken, Platalea leucorodia L., som
svensk fågel.
Av
Einar Lönnberg.
första upplagan av Fauna Svecica (1746)
omnämner Linné såsom första art inom släktet
»Anas» en fågel, vars diagnos lyder: Anas
rostro piano, apice dilatato rotundatoque»
(And med platt näbb, med spetsen vidgad och
rundad). I den följande korta beskrivningen
säges i översättning: »Helvit, halsen mycket lång, näbben lång,
ovan och under platt som en skiva, mot spetsen utvidgad och
till formen halvrund». Att härmed avsågs skedstork är
tydligt och det framgår än mera av de talrika synonymerna,
framförallt »Platea» och »Spoonbill» (det engelska namnet)
Att Linné ställde skedstorken bland änderna, är ju litet
egendomligt, men kan möjligen förklaras av det ofta gängse,
ehuru felaktiga namnet »skedgås» för denna fågel. Men man
blir också förvånad att finna skedstorken redan på denna tid
införd i den svenska faunan, varom Linné lämnar närmare
uppgift genom att säga: »Habitat in Westrobotnia <S*
Lapponia aestate rarius» (förekommer i Västerbotten och Lappland
om sommaren ganska sällsynt). I tionde upplagan av
Systema Naturae (1758), som är den normgivande för vår
nuvarande nomenklatur, ställer dock Linné skedstorken på en
riktigare plats vid sidan av storkar och hägrar, men låter den
bilda ett eget släkte Platalea och den europeiska arten kallar
han leucorodia, såsom den sedan alltjämt fått heta. Här säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
