Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEDSTORKEN SOM SVENSK FÅGEL 267
\
i de nämnda landskapen. I slutet av oktober 1928 skötos
nämligen tvenne skedstorkar i Lycksele i Lappland och en
inom Skellefteå socken i Västerbotten. Alla dessa blevo
ned-sända till Riksmuseet, där de blevo undersökta och
konserverade. De visade sig alla vara unga fåglar.
Unga skedstorkar skilja sig från de gamla därpå, att
deras näbb på översidan är enfärgat mörk och alldeles slät,
däremot liksom tvärrynkig och ljusfläckig, med gulaktig spets
hos de gamla. De unga äro ej heller helt vita utan ha
fjäderspolarne på vingfjädrarne svarta. Dessutom äro de tre yttre
handpennorna i större eller mindre utsträckning gråsvarta på
ytterfanet, mest på den första, och de följande pennorna ha
ofta en mörk kilfläck i spetsen kring spolen. Hos en del ser
man även liksom en svag antydning till ett något sotaktigt
längsband på en del av ryggfjädrarne. Dessa kännetecken
finnas hos de nu i Västerbotten erhållna exemplaren. Det i
Skellefteå socken skjutna exemplaret var en hona, de båda
från Lycksele voro av hankön. Dessa hade en vikt av resp.
1,397 och 1,330 gram, men båda voro ytterst magra.
Rörande de närmare omständigheterna vid anträffandet av
skedstorken i Skellefteå socken, har Hr. G. E.Tornblad, Burträsk,
vänligen meddelat följande. Den sköts av en hemmansägareson i
Ragvaldsträsk by den 25 okt. Han fick se fågeln vid sjöstranden,
där den gick på isen, som just började lägga sig kring
stränderna, men den kunde säkerligen ej där finna någon föda, då
allt var fruset, dock ej snötäckt. Temperaturen var denna
dag — 10° C. Skedstorken gav sig sedan i väg upp på en
åker, där den blev skjuten. Skytten hade gått alldeles inpå
den för att närmare iakttaga den, men den hade varit så
utmattad, att den ej ens gjorde ett försök att flyga, utan endast
långsamt vacklade undan. Man kan sålunda säga, att det för
fågeln var en välgärning att få sitt lidande avkortat. Skytten,
som såg, att det var en märkvärdig fågel, hade för avsikt att
preparera den på egen hand, varom han dock ej hade någon
kunskap. Han tog ut inälvorna och ersatte dem med träull,
sydde sedan igen bukskinnet och hade börjat torka fågeln ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
