Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFUNNA RINGMÄRKTA FÅGLAR
275
D. 842 fångats vid Quai Gorin, Croix de Vie (vid Vie-flodens
utlopp) i Vendée, östra Frankrike, av M. C. Simon. Fågeln
fångades levande i god kondition den 4 sept. 1928
tillsammans med en »Chevalier aboyeur», d. v. s gluttsnäppa
(To-tanus litoreus). Det var en tofsvipa, som hade ringmärkts på
Votnbs ängar i Skåne den 23 juni 1928 av Stud. Gunnar
Nordqvist. Det synes vara en rätt naturlig sak, att en vipa
från Skåne flyttar söderut längs Europas västkust, men
givetvis av intresse att få denna sak fastställd. Å andra sidan
förefaller det vara rätt tidigt, att en vipa skulle ha hunnit så
långt söderut vid denna tid, då det ännu var full sommar i
Skåne. Det är desto märkligare som ju, enligt vad ovan
meddelats, en tidigare ringmärkt vipa från Skåne ännu var kvar
i hemlandet den 10 sept.
Knipa, Bucephala clangula, återfunnen i Norge.
Genom brev har Hr Martin R. Eide meddelat, att den
11 okt. 1928 skjutits en »and», som omkring ena foten hade
Riksmuseets ring 7029. Den var i sällskap med andra
liknande och sköts på en insjö, som heter Nåsvann vid gården
Sandnes, 7° 20’ 50’’ ö. 1. och 62° 54’ 50" N. br. eller 30 km. VSV
från Kristiansund och 22 km. från Molde, Nordmöre, Norge.
Dylika exemplariskt noggranna uppgifter äro särskilt
angenäma att erhålla, då de tillika äro förbundna med ett fynd av
stort vetenskapligt och i viss mån även praktiskt intresse som
i föreliggande fall. Den ifrågavarande fågeln var nämligen
en knipa, som den 11 aug. 1923 ringmärkts som unge av
dåvarande Jägmästaren Sune Hederström vid Peräjärvi vid
Torne älv.
Genom detta fynd föreligger alltså ett nytt påtagligt bevis
för, att dykandfåglar från nordligaste Sverige om vintrarne
flytta över till norska sidan och sedan där draga vidare mot
sydväst. Förra gången var det en pracka, som ringmärkts
nära Vakkokoski av Hederström och som sedan sköts på
andra året efteråt vid Ranfjorden i Helgeland. Hederström
har också påpekat, att sångsvanarne om hösten samlas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
