Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 ARNE BERGENGREN
gulärla {Motacilla flava thunbergi) samt som nämnt videsparv
(E. rustica). Fiskgjusen har bo i närheten och fiskar ofta i
sjön.
Angående de uppräknade arterna förtjänar anmärkas, att
viggen var ungefär lika allmän som knipan, ehuru hans
utbredning i norra Sverige anses vara övervägande subarktisk.
Svärtans och sjöorrens förekomst som häckfåglar är också av
intresse. Själv fann jag tyvärr ej något bo av dem, beroende
på den för dessa arter ovanligt sena häckningstiden. Båda
arternas årliga häckning var dock allmänbekant såväl av
ortsbefolkningen som av jägmästarna Hollander och Borgstrand.
Enbart i Skatt-träsket brukade sålunda häcka c:a 7 svart- och
2—3 sjöorrepar. Det antal fåglar, som av mig dagligen
observerades intill den 21 juni, då vi för en tid lämnade trakten,
motsvarade ungefär de uppgivna siffrorna. Om man bortser
från svärtans förekomst inom Östersjön, är hon, som bekant,
subarktisk till sin utbredning inom Sverige. Att hon trots
det bor så pass allmänt vid Skatt-träsket, beror troligen på
att denna sjö erbjuder henne särdeles gynnsamma betingelser.
Med stor sannolikhet är det dock klimatiska faktorer, som
betinga hennes utbredningsgräns nedåt barrskogsområdet,
vilket framgår av det bland ortens jägare bekanta faktum, att
svärtkullarna under varma somrar efter hand betydligt
decimeras i antal under det att de under kalla eftersomrar slå
väl ut. (Jfr Sven Ekman 1922, sid. 313.) Huruvida förhållandet
är överensstämmande beträffande sjöorren, kunde man ej ge
besked om.
En vadare, som under lapplandsvistelsen tilldrog sig mitt
speciella intresse, var halvenkla beckasinen (Capella gallinula).
Vid Skatt-träsket hörde jag honom ej men på
Grundträsk-myren, belägen några km. därifrån, befanns han vara en rätt
allmän företeelse. Natten till den 1 juni, under vandringen
från Abborrträsk till Skatt-träsk, togo vi rast vid myren i fråga,
som visade sig vara ett eldorado för vadare. På långt håll
hade vi hört grönbenor och enkelbeckasiner. När vi
förväntansfullt voro framme vid myrkanten, sågo vi en blå kärrhök-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
