Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
Methoden der Erforschung der Leistungen des tierischen Organismus,
Teil 5, Hft 3 (av Abt. IX i det stora verket: Handb. d. biolog.
Arbeitsmethoden). Urban & Schwarzenberg Verlag, Berlin 1928.
I detta nu föreliggande häfte av ovannämnda stora verk finna
vi uppsatser av fyra olika förf., som behandla uppdragandet och
vården av var sin marina djurgrupp. Främst kommer Grimpe med
en omfattande avhandling (60 sid.) om bläckfiskar (cephalopoder).
De pelagiskt levande formerna låta sig svårligen hållas i
fångenskap, bäst lämpa sig därför sådana, som leva vid botten på mindre
djup. Även för dessas trevnad kräves dock stor omsorg, och det
meddelas därför noggranna föreskrifter om beskaffenheten av
förvaringskärl, vattenledningar, vattnets beskaffenhet, salthalt,
temperatur o. s. v. Lättast äro Eledone och Octopus att hålla. Botten i
deras akvarium bör vara grovt grus eller sten, och de böra ha
tillfälle att skaffa sig ett krypin. Levande krabbor äro den av dem
mest omtyckta födan. {Sepia däremot tycker bäst om räkor.)
Octopus vulgaris är den härdigaste formen, som man fått att leva
ända till q månader i akvarium. Under fortplantningstiden äro de
dock mera ömtåliga, och under den tid av 6—9 veckor, under
vilken honan »ruvar», d. v. s. övertäcker äggen med kropp och
armar samt ideligen spolar över dem med friskt vatten, äter hon alls
ej, magrar därför hastigt och dör vanligen kort efter ynglets
kläckning. Aggen läggas i ett gömställe, t. ex. under en överhängande
sten el. dyl. och fästas där med skaft vid en gemensam
huvudstjälk. Eledone liknar den föreg, mycket till sitt levnadssätt. Den
är mera nervös, men uthärdar vanligen operativa ingrepp mycket
väl. Förf. lämnar utförliga råd med avseende härpå för båda
dessa arter och flera andra. Sepia officinalis kan man också hålla
i akvarium, ty hon lever mest vid botten i grunt vatten och gräver
t. o. m. ned sig som en flundra i sanden. Man bör hålla den i
ett rätt stort, omkr. meterlångt akvarium, men vattendjupet behöver
ej vara mer än 28 cm. Vattnet bör väl genomluftas med en snett
infallande ström, som ej river upp sanden från botten. Dock
skadar Sepian lätt sin bakända genom att stöta mot kärlväggarna, då
hon simmar baklänges, och uppståndna sår helas ej utan förvärras,
liksom regenerationsförmågan är ringa jämfört med de 8-armades.
Inte ens en armspets växer åter. För fysiologiska experiment
lämpar sig dock denna art. På grund av hennes förmåga att uttömma
en mängd »bläck» ur sin körtel, då hon oroas, bör man ej insätta
en nyfångad sepia genast i akvariet utan att först reta henne att
tömma ut »bläck» ett par tre gånger i ett annat kärl. Sedan kan
hon få komma in i akvariet och sedan hon blivit invand där,
sprutar hon ej ut bläck, om hon ej blir utsatt för riktig misshandel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
