Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O O
LITTERATUR
Hon tycker, som sagt, bäst om räkor och fångar dessa, då de sitta
stilla på botten (ej då de simma omkring) genom att slunga fram
sina tentakler som en kameleonttunga. Om en hane och en hona
släppas tillsammans i ett akvarium para de sig och leva i troget
äktenskap. Hanen bryr sig ej om en ev. insläppt annan hona,
och en nyinsläppt hane stör ej paret. Dör den ena kontrahenten,
parar sig dock den överlevande med en annan individ, om tillfälle
gives. Parningen upprepas flera gånger och äggen avsättas snart
efter varje parning i portioner. Äggen äro svarta och ha formen
av en liten citron. De fästas på styva alger, koraller och dylika
föremål (även på riskvistar, som fiskarena sticka ned i botten, för
att sedan fånga sepior på utsatta nät). Äggen placeras med
armarnas tillhjälp, men någon vård om dem utövas ej. En hona
kan lägga 2 — 300 ägg, men dör sedan, åtminstone i akvarium. Så
länge en sepia är frisk, håller hon de båda långa fångstarmarna
indragna i deras fickor mellan ögonen. Hänga de ut slappa, är
det ett tecken på att djuret är sjukt och det dör snart. De små
sepioliderna äro mera ömtåliga men skulle väl förtjäna att studeras
i akvarier bl. a. emedan deras bläckkörtel är reducerad och de i
stället spruta mot fienden ett av symbiotiskt levande bakterier i
i vissa körtlar alstrat lysande slem. Även Loligo-&Tter kunna med
framgång hållas i stora akvarier. Avhandlingens senare del giver
en utförlig och mycket intressant beskrivning på, huru man på
bästa sätt skall uppdraga cephalopoder ur ägg.
I den andra avhandlingen lämnar John Runnström
beskrivning på, hur man skall draga upp echinodermer, befrukta deras
ägg och föda upp deras larver. I den följande redogör H.
Glau-phel för hållandet och uppfödandet av bryozoer. Även bland dessa
finnas former med olika motståndskraft. Flustrella hispida har t. ex.
kunnat leva i 14 år i det zoologiska institutet i Leipzig, ehuru
vattnet var brunfärgat av rost från rören. Man får råd om, huru
såväl de färdiga djuren som larverna skola förvaras, utfordras o. s. v.
Den sista avhandlingen av F. Baltzer är egnad åt odlings- och
försöksmetoder rörande några maskformer. Den första av dessa är
den märkliga Bonellia, hos vilken hanen lever som eft liten parasit
i honans inre. Om en BønelKa-\&x\ träffar en hona av sin art,
fäster den sig på en av hennes huvudflikar och utvecklas till en
liten hane, beger sig inom kort ned i tarmkanalen och sedan till
äggledaren. Träffar larven däremot ej på någon hona, växer den
själv ut till en sådan. E. L.
Fr. von Lucanus : Die Rätsel des Vogelzuges. Dritte vermehrte
und verbesserte Auflage. Langensalza, Hermann Beye & Söhne.
Pris häftad 8: 50.
Detta arbete har varit föremål för recension i denna tidskrift,
då dess första upplaga utkom, varvid dess förtjänster framhöllos.
Den tredje upplagan har vidgats och därigenom förbättrats, dock
är den ingalunda fullständig och man skulle nog kunna ha väntat,
att en del av de senare årens forskningsresultat blivit mera
beaktade än vad fallet är. E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
